2018-07-15, dag 3. Elbe-färja, hansastaden Stade, och Hansa-platte.

Vi började dagen med ett kort stopp i Scandinavian Park, nära Flensburg. Det var mer folk där än vanligt, så vi tog bara det viktigaste, lite toavätska, plasttallrikar och en flaska rom, sedan åkte vi vidare.

Igår bestämde vi att eftersom vi inte vet riktigt vart vi ska, börjar vi med att åka någonstans där vi har varit, och där det finns något bra. Vi kom på att vi ville äta en Hansa-platte i hansastaden Stade. Mot Stade, alltså.

Närmaste vägen till Stade om man kommer norrifrån är att ta sig över Elbe med färjan som går mellan Glückstadt och Wischhafen. Då slipper man dessutom Elbetunneln i Hamburg. Färjan har vi åkt förr, och det har gått bra.

Hoppsan, tänkte jag när vi kom fram mot färjan. Här var det kö! Det hade nog varit smart att kolla upp det på nätet först. Det finns nämligen information om väntetid där. Så långt tänkte ju inte jag innan vi var framme vid kön. Vända med 9 meter husbil är inget alternativ på den vägen, så vi fick vackert vänta. Drygt två timmar. Varmt som 17. Nåja, vi har toalett i bilen, och en termos med kaffe.

Här är en länk till Elbfähre för dig som vill kolla köer i förväg: Elbfähre.

Vi närmar oss! Dessvärre kom vi inte med på färjan, men vi stod trea i kö till nästa. Vi såg fyra färjor som gick i skytteltrafik över floden. De är inte stora, men de tar ganska många bilar ändå. Trots väntetiden tycker jag att den här vägen är trevligare än A7 genom Hamburg.

Här står vi, nästan längst fram. När man har kört på färjan kommer det en människa och tar betalt. Bara kontant tror jag, han hade en gammal väska med sedlar och mynt i. 22 € kostade det för oss. Det kan hända att det går att betala med kort också, jag frågade aldrig. Resan över tar ca 30 minuter.

För att vara en flod, är Elbe väldigt bred just vid färjan.

Vi kom fram till ställplatsen i Stade ca kl 18.00, både hungriga och trötta. När vi kom såg det ganska fullt ut, så vi parkerade utanför och gick in och tittade. Det visade sig att det fanns flera långa platser kvar längre in. Härligt!

Platsen finns i BordAtlas. Enligt BordAtlas är det 79 platser, och öppet året runt.

GPS: N53°36’9.33” E9°27’56.99”

Pris: 13 €

Man betalar med kort i en automat, och får ett kvitto som man sätter i fönstret. Kvittot gäller i 24 timmar. Bilen bredvid oss fick en stor lapp på rutan för att den hade överskridit tiden, så håll koll på klockan.

Dusch, el och sådant kostar extra. Vi köpte inget sådant kort så jag vet inte hur mycket extra det blir. Toa- och vattentömning ingår i priset.

Det finns en mycket bra servicestation, med plats för två bilar att tömma fasta tankar samtidigt. Det är mycket gott om utrymme där.

Platserna varierar lite i längd. Våra 9 meter får plats på de flesta av platserna. Platserna är väl markerade med skyltar och häckar. Mellan oss och häcken till vänster ska det in en bil till. Det finns några platser som är väldigt korta också, några av dem var lediga hela kvällen. Med en plåtis får man gott och väl plats på dem, men vi skulle inte ha fått det.

Vägen runt ställplatsen är bred och bra, det är enkelt att ta sig in och ut från platserna.

Nästan på en gång när vi kom fram gick vi in till gamla stan. Det är inte svårt att hitta. Man går ut från ställplatsen och åt höger. Följ stora vägen tills du ser ett högt kyrktorn. Sikta på det. Jag tror att det fanns en skylt mot Altstadt också. Det tar ungefär 10 minuter att gå i sakta mak.

Till en början ser man vatten och tegelhus, och en hel del bilar och parkeringar. Inte mycket att se alltså. Fortsätter man att gå blir det finare ju längre man kommer.

Smala gränder, grönska, och kyrktornet man kan sikta på. Det finns ofta åtminstone ett kyrktorn i gamla tyska stadsdelar, så siktar man på sådana torn hittar man ofta gamla stadskärnor. Ett litet tips.

Framme vid Stader Ratskeller, som är anledningen till att vi åkte hit. Här serveras nämligen Hansa-platte. Se till att vara ordentligt hungrig om du beställer en sådan.

Ratskeller är ett trevligt ställe. Vi kom ju sent en söndag kväll, så det var väldigt lugnt. Dessutom ligger det på en bakgata, så det är lätt att missa om man inte vet om det. Vi hittade stället i påskas när vi siktade på kyrktorn, för kyrkan ligger precis bredvid.

I väntan på maten. På Ratskeller serverar de stora öl.

Här har vi den då: Hansa-platte för två. Varsin sallad som förrätt ingår också. Pommes frites, Bratkartoffeln (stekt potatis), 2 st leverkorvar, 2 st fläskfilé, 2 st kycklingfilé, 2 st biff, 6 st småkorvar, kryddsmör, sås och apelsin. Det är otroligt mycket mat för två personer. Dessutom är det väldigt gott och väldigt bra service. För allt detta, och två STORA öl, betalade vi 43.90 €.

Svårt att veta vad man ska börja med. Jag börjar med leverkorven, och sparar småkorvarna till sist, för de små korvarna är minst goda, och risken är stor att man inte får i sig allt.

Efter vår middag fortsatte vi att utforska staden. Det var en hel del öppet runt torget fastän det var söndag kväll.

Torget är väldigt mysigt. Där finns många gamla hus, och många uteserveringar. Vi satte oss ner och tog en pilsner till, för att försöka smälta maten innan vi gick vidare hemåt. Det fanns gott om plats att sitta på en söndagskväll, men jag kan tänka mig att det var svårare dagen innan.

Stade är en mycket trevlig stad, som jag rekommenderar om man har vägarna förbi. Eller om man vill göra en omväg dit. Det är även en bra stad för nybörjare i Tyskland. Dels ligger den inte så långt bort från Danmark, dels är det enkelt att parkera på ställplatsen.

Annonser
Publicerat i Mat, Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

2018-07-14, dag 2. Sorø Sø Camping, Danmark.

Vi åkte tidigt på morgonen och siktade på Danmark.

Först stannade vi vid en vågstation längs E20/E6, precis före Helsingborg om man kommer norrifrån. Vi ligger bra till när det gäller vikten. Ingen överlast här inte. Vi får väga 5 ton, och med full dieseltank, full vattentank, cyklar och annan semesterutrustning har vi ca 250 kg kvar. Skönt!

På Öresundsbron såg vi att det var mycket kö om man skulle mot Sverige. Tur att vi åkte åt andra hållet. 449 kr kostade det att åka över Öresundsbron med bizz den här gången.

När vi började tröttna på att åka letade jag reda på en camping i den danska campingkatalogen, Sorø Sø Camping. Vi valde den eftersom den ligger nära E20. Trots närheten till motorvägen kan jag inte minnas att vi hörde den. Campingen ligger på Själland, samma ö som Köpenhamn. Vi kom fram redan före kl 15.00.

Adress: Udbyhøjvej 10, 4180 Sorø

Pris, två vuxna: 249 Dkr.

I receptionen var det väldigt trevliga människor. Där fanns vin, snaps med Gammeldansk och lite andra viktiga campingsaker. Mjölk och bröd fanns också.

Vi fick en stor och bra plats som var lätt att ta sig till och från. Vi hade nära till både reception och servicehus, och utsikt över en liten sjö om vi reste oss och stod på tå.

Det var soligt men lite blåsigt, så vi passade på att slappa i solen och njuta ordentligt av att semestern hade börjat. Det fanns inte så mycket annat att göra i närheten.

Olivia tyckte att platsen var perfekt. Utsikt över både servicehuset och lekplatsen, så att hon kunde spionera på folk utan att riskera att någon kom för nära.

Campingen är uppdelad i flera sektioner. Där vi stod fanns det inte så många platser, och det var inte så privat, eftersom vi såg rakt in i stugorna och de såg in till oss. Fördelen är att det inte fanns några trånga passager med träd och buskar på vår avdelning. Det var också väldigt lugnt, eftersom gatan är en återvändsgränd.

Det fanns en särskild liten avdelning för husbilar, men där kunde inte vi stå, eftersom vår bil var för lång. Det var tur. Platserna lutade hemskt, och var inte alls lika trevliga som vår plats. Alltså: om du åker dit, se till att få en vanlig plats, inte en husbilsplats.

Det fanns många små gator, mycket buskar, och privata platser med varierande storlek. Det stod många säsongare och långliggare på de platserna.

Runt omkring på campingen fanns gångvägar, som ledde både till sjön och till djuren som fanns. Det fanns både grisar och getter som man fick gå in till.

På campingen fanns även en badbrygga, men det såg inte ut att vara ett lämpligt bad för icke simkunniga. Det kanske finns längre bort, vi höll oss på campingen så det vet jag inte.

En ordentlig lekplats fanns det också. Det fanns flera olika aktiviteter för barn.

Bra servicestation för husbilar.

När vi åkte dagen därpå fick vi varsin klubba som hade tillverkats på campingen. Den var inte särskilt god, men det var en kul grej.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-07-13, dag 1. Övernattning i Gränna.

Äntligen! Första dagen på den här sommarens äventyr.

Eftersom Lelle jobbade eftermiddag kom vi iväg ganska sent, men iväg kom vi åtminstone. Det var huvudsaken. Som tur var fick han sluta lite tidigare, så vi kom iväg ca 17.30.

Något mål hade vi egentligen inte. Lite lösa planer fanns, men inga direkta mål. Söderut, bara. Strax före kl 21.00 ville vi vara framme, och då var vi ungefär vid Gränna. Vi åkte in på ställplatsen där. Det fanns platser kvar, men om någon mer hade kommit och ställt sig för nära, så skulle det ha varit för trångt för oss att komma därifrån på morgonen. Nackdelen med lång bil.

Vi ställde oss på hamnkontorets parkering precis bredvid ställplatsen istället. Vi betalade 45 kr i automaten. Man ska tydligen betala 120 kr för husbil fick vi veta sedan, men det fanns ingen info om det. Inte vad vi kunde se åtminstone. Det var ingen som sa något om våra 45 kr i alla fall.

Platsen är inte så trevlig att stå på. En helt vanlig parkering med några större rutor längs kanterna. Det duger att övernatta där, mer än så är det inte.

På kvällen gick vi till en restaurang bredvid hamnen och drack varsin öl, och hörde på semesterns sämsta trubadur. Kanske en av de sämsta vi har hört någonsin, till och med. Vi gick tillbaka till bilen och sov istället, för att orka med morgondagens resa.

Publicerat i Ställplatser | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-04-03, dag 6. Berlin, Berlinmuren, och andra sevärdheter.

Ännu en dag i Berlin. Idag skulle vi se muren, så klart. Den delen som inte var målad med graffiti. Det fick bli i slutet av dagen, eftersom det var enklare att åka tunnelbana till Brandenburger Tor igen.

Vi fick för oss att vi skulle gå från Brandenburger Tor för att se på en stolpe med en guldängel på. Det såg inte ut att vara så långt att gå, men det var det, visade det sig. Drygt 2 kiometer, bara rakt fram, så att det skulle kännas ännu längre. Vi gick och gick och gick.

När man gick under Brandenburger Tor såg man ännu bättre hur stor porten verkligen är.

På vägen mot guldängeln hittade vi den här statyn, som står mitt i vägen. Der Rufer, heter den.

”I wander through the world and cry ‘Peace, peace, peace'” är ett citat som står ingraverat vid foten av statyn. Citatet kommer från en italiensk poet som hette Francesco Petrarch. Bronsstatyn är 3 meter hög och gjordes av Gerhard Marcks 1966.

Statyn beställdes 1989, bara några månader innan muren revs. Den står i västra Berlin och ropar mot muren och Brandenburger Tor. Ungefär sex månader efter att statyn placerades där föll muren.

Tänk vad jag lär mig av internet, det är därifrån jag får all fakta om det vi såg, nämligen.

Vi gick vidare och hittade den här statyn. Det visade sig när vi kom fram att den är en del av en sovjetisk minnesplats och krigskyrkogård.

Vi fortsatte den långa vägen fram mot guldängeln.

Nästan framme. Ängeln står mitt i en rondell.

Det gick tunnlar under vägen fram till ängeln, som tur var. Från den här vyn såg den väldigt stor ut.

Ängeln heter Siegessäule (segerkolonnen) och finns i stadsparken Tiergarten. Längst upp finns en utsiktsplats. Vi orkade inte gå upp dit, det var tillräckligt drygt att gå till platsen där den finns.

Sigessäule uppfördes 1864 som en kolonn och ett monument över Preussens seger i kriget mot Danmark 1864. Efter de preussiska segrarna i krigen mot Österrike 1866 och mot Frankrike 1870, segrar som ledde fram till Tysklands enande 1871, försågs kolonnen med den förgyllda skulpturen Viktoria.

Hela monumentet stod tidigare framför riksdagshuset, men när den nya rikshuvudstaden Germania skulle skapas på 1930-talet, flyttade man statyn till den plats där den står idag.

Efter andra världskriget hamnade statyn i Västberlin. Fransmännen ville riva den, men det hindrades av britter och amerikaner. Däremot fick fransmännen avlägsna en skylt som förkunnade tyskarnas seger över fransmännen.

Berlinarna kallar Siegessäule för Goldelse (Guld-Elsa).

Långt borta, närmare bestämt drygt 2 km, ligger Brandenburger Tor. När vi hade sett statyn hade vi hela vägen att gå tillbaka dit.

På vägen tillbaka mot Brandenburger Tor passerade vi den här statyn och dammen. Jag har ingen aning om vad det är för något, men vi konstaterade att det finns en massa minnesmärken och sevärdheter överallt i hela Berlin.

Nu var det dags att se muren igen, på en annan plats. Först hade vi en vätskepaus på Alexanderplatz. Det behövdes efter allt gående. Just det här var en uteservering på en bakgata, och där fick vi se en avigsida av Berlin. Under tiden vi drack vår öl, och det gick fortare än vanligt, kom det förbi flera stycken tiggare som ville ha pengar eller cigaretter. Det satt folk i tunnelbanetågen och sov också lite här och där. Det kanske är så i alla stora städer, jag vet inte. Här är vi ju bara vana vid våra tiggare utanför mataffären. Det är i och för sig lika illa och hemskt att folk ska behöva ha det så oavsett vart det är. Och där sitter vi och tar en pilsner i solen, liksom. Och åker tillbaka och sover i en 9 meter lång husbil med värme.

Det här stället på Alexanderplatz var inte öppet dagen innan, eftersom det var röd dag då. Här var det väldigt mycket liv och rörelse. Det fanns mat av olika slag, och dryck också så klart. På scenen spelades det någon form av tysk dansbandsmusik.

Det var inga problem att hitta toaletterna.

Ett par överförfriskade karlar från publiken hjälpte till att hålla stämningen på topp när bandet hade paus. När bandet spelade var det full fart på gubbarna.

När vi var klara med Alexanderplatz blev det dags för lite mer allvar igen. Muren på Bernauer Straße nästa.  Det var inte svårt att hitta den tunnelbanan från Alexanderplatz.

Här har man markerat med stolpar vart muren gick.

Den stora gräsmattan är en del av det ingenmansland som fanns på sidan om muren. Här fanns det minor en gång i tiden, för inte så länge sedan.

Det var en ganska bisarr känsla att se barnen springa och leka där muren tidigare hade stått. Här springer de längs stenplattor som markerar vart en av de många flykttunnlarna gick.

Muren stod som en barriär mellan Öst- och Västberlin mellan 13 augusti 1961 och 9 november 1989. Muren byggdes runt hela Västberlin av Östtyskland, för att stoppa den omfattande flykten av östtyska medborgare till väst. Man kallade muren för ”den antifascistiska skyddsvallen”, som skulle hålla fascismen borta från öst.

Från 1949 till 1961, innan muren byggdes, flydde ca 2,7 miljoner människor från öst till väst via Berlin. Västberlin var mer välbärgat, och arbetstillfällena fler. Många som bodde i Östberlin pendlade till Västberlin, och många flyttade dit.

När man går längs Bernauer Straße kan man se bilder och text på husväggarna som beskriver hur det såg ut när muren fanns.

En av de många flykttunnlarna.

Muren var dubbel och gick genom de centrala delarna av Berlin. Där fanns militära säkerhetsanordningar som diken, minor, vakttorn och bunkrar. Muren var 43.7 kilometer lång. Resterande 112.7 kilometer runt Västberlin utgjordes av dubbla och tredubbla taggtrådsstängsel med mellanliggande ingenmansland som kallades Todesstreifen, dödsremsor.

Östberlin var formellt den sovjetiska militära sektorn i Berlin, medan Västberlin bestod av franska, brittiska och amerikanska sektorer. Västberlin var en del av Västtyskland helt omgiven av östtyskt territorium.

På Bernauer Straße finns numera ett museum om muren, och delar av muren finns också bevarade. Större delen av muren revs under åren efter att den hade öppnats.

På natten mellan 12 och 13 augusti 1961 började muren byggas. Man gjorde vägarna mellan öst och väst opasserbara. Gränsövergångar stängdes, och fönster i byggnader vid gränsen murades igen. Senare revs byggnader nära muren, eftersom den östtyska regimen ville ha en öppen yta som var några hundra meter bred, för att lättare kunna bevaka gränsen.

Hela muren byggdes på östtyskt område. Det fanns några gränsövergångar, med väldigt noggranna regleringar av vilka som fick passera. Dessa regler bestämdes helt av öst. På västsidan fanns skyltar som talade om att ”ni lämnar nu den amerikanska/brittiska/franska sektorn”, även där muren spärrade all passage.

Här syns ett vakttorn och dubbla murar med ingenmansland mellan sig.

Många västberlinare led av att vara omringade av muren, och flyttade till Västtyskland. Det blev en stor brist på arbetskraft i Västberlin. Den västtyska regeringen försökte underlätta för folket i Västberlin för att få dem att stanna kvar. Man hade generösa öppettider för restauranger och barer, och man behövde inte göra värnplikt, bland annat.

Turister från Västtyskland fick besöka Östtyskland, men med restriktioner om vart de fick åka. Östtyskar fick inte passera gränsen, om de inte var idrottare eller chaufförer.

Efter att muren var färdigbyggd 1961 lyckades bara ca 5000 personer rymma till väst. Flera av dem var gränsvakter. Antalet dödsoffer vid flyktförsök varierar mellan 130 till drygt 200 personer, beroende på källa.

Under 1989 utbröt stora demonstrationer för demokrati. Den 9:e november började man tillåta privata besök i väst, som en följd av demonstrationerna. Man skulle vara tvungen att söka tillstånd först. Efter en kaotisk presskonferens, och rapporter i media där man utelämnade att man skulle behöva söka tillstånd för att få resa, började mängder av östberlinare att bege sig till muren och gränskontrollerna. Vakterna saknade direktiv och kunde inte nå politikerna eller sina militära chefer, som satt i krismöten om situationen. Vakterna blev påverkade av alla människor som strömmade fram mot muren, både från öst och väst. Den första gränsövergången som öppnades låg på Bornholmer Straße. Den öppnades av överstelöjtnant Harald Jäger kl 23.30. Något senare öppnades övriga gränspassager.

11 månader senare, 3 oktober 1990, upptogs forna Östtyskland som sex nya delrepubliker i Förbundsrepubliken Tyskland. Uppdelningen mellan öst och väst var borta.

Det var en väldigt underlig känsla att befinna sig vid muren, och att påminnas om alla hemskheter som människor kan ställa till med och utsätta varandra för. Det är bra att delar har bevarats för att ingen ska glömma vad som hänt och försöka göra något liknande igen. När man går där blir man både rörd och känner vördnad för de människor som drabbades. Både för de som kämpade för frihet, för de som försökte fly, och för de som stannade kvar.

Muren var egentligen inte så hög som jag trodde. Den var ändå tillräckligt hög för att man inte kan komma över den hur som helst. Lägg sedan till beväpnade vakter, minor och taggtråd, så… Tja, man kommer helt enkelt inte ut.

På tunnelbanan på väg tillbaka till ställplatsen.

Alldeles intill ställplatsen fanns en byggnad som jag såg från bilen, och den blev jag så klart nyfiken på. Enligt Google Maps heter den Flak Tower III Humboldthain. Det är en gammal luftvärnsbyggnad från 2:a världskriget. De användes av Luftwaffe som försvar mot de allierades flyg.

 

Det var en del trappor att gå i för att komma upp dit, men man fick en väldigt bra utsikt över Berlin.

Tornen användes även som skyddsrum av civilbefolkningen. Upp till 30.000 berlinare kunde tränga ihop sig i ett torn.

Någonstans i den röda ringen står våran husbil.

Det blev två dagar med mycket gående i Berlin. Både mellan sevärdheter och i trappor i tunnelbanan. Samtidigt som två heldagar känns som att det räcker, nu vill jag ha lugn och ro igen, så känns det inte tillräckligt. Det fanns så mycket mer som vi hade kunnat se på. Berlin var helt klart en sevärd stad full av upplevelser. Som stad tyckte jag att Amsterdam, som vi besökte förra året, var trevligare. Den var inte lika hård och betongaktig på något sätt.

 

 

Publicerat i Camping, Sevärdheter, Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

2018-04-02, dag 5. Berlin.

Sol! Äntligen!

Idag har vi irrat runt i Berlin. Det gick bra att få tag på biljett till tunnelbana och bussar. Det fanns ett resecentrum bara några hundra meter från ställplatsen. Där köpte vi en endagsbiljett som gällde inom Berlin för 7 €, efter instruktioner från damen på ställplatsen. Sedan gick vi ner i tunnelbanan och gav oss iväg. Det var krångligt och rörigt för oss som inte är vana vid storstäder, men vi kom ungefär dit vi skulle så småningom.

Först kom vi upp från tunnelbanan på gatan Unter den Linden. Därifrån såg vi Brandenburger Tor, så dit var det enkelt att hitta. Vi gick dit och tog några kort, för det bör man nog göra när man är i Berlin. Jag visste inte vad Brandenburger Tor egentligen är för byggnad, så där kom google till hjälp.

Porten är den enda återstående av 14 stadsportar i Berlins tullmur. Den byggdes 1788-91, och står vid Pariser Platz, som avslutar Unter den Linden. Vanligt folk fick bara använda de yttre genomfarterna.

Högst upp på porten finns en staty av koppar, som föreställer segergudinnan som kör en vagn dragen av fyra hästar.

Porten är 26 meter hög, 65 meter lång och 11 meter bred.

När nazisterna kom till makten 1933 använde de porten som en symbol för sin makt.

Porten stängdes 13 augusti 1961 i samband med att Berlinmuren byggdes. När Berlinmuren föll i november 1989 blev Brandenburger Tor symbolen för fred och enandet av staden. Den öppnades 22 december 1989.

Från Brandenburger Tor gick vi vidare till Checkpoint Charlie. Det tog ett tag att gå, för vi gick lite fel. Eller ganska mycket fel, egentligen. Med hjälp av Maps i telefonen hittade vi rätt till slut.

Checkpoint Charlie ligger mitt i en vägkorsning. På vänster sida finns KFC (Kentucky Fried Chicken) och på höger sida McDonalds.

Checkpoint Charlie var en av de mest kända gränsövergångarna mellan Öst- och Västberlin mellan 1945 och 1990. Den låg på gränsen mellan Berlins amerikanska och sovjetiska sektor.

På Freidrichstraße fanns själva kontrollpunkten. Det var bara anställda vid de allierades militärorganisationer eller deras ambassader, icke-tyska utlänningar och medarbetare vid representationen för Västtyskland och östtyska funktionärer som fick passera den. Vid ett tillfälle 1961 stod amerikanska och sovjetiska stridsvagnar med skarp ammunition mittemot varandra vid Checkpoint Charlie.

Flera flyktförsök från Östberlin ägde rum vid Checkpoint Charlie. Ett av de mest omtalade försöken att fly gjordes av Peter Fechter och Helmut Kulbeik. De försökte klättra över muren. Helmut klarade sig, men Peter blev skjuten. Inför ögonen på civila åskådare från väst, amerikanska soldater och östtyska gränsvakter förblödde han på den delen av befästningen som kallades för Todesstreifen, dödsremsan, som var ett tomt område längs muren. Folk från västsidan försökte kasta över förband och första hjälpen-kit för att rädda honom, men det var förgäves. Han dog efter en timme.

När vi hade sett Checkpoint Charlie hittade vi en tunnelbana som tog oss till Alexanderplatz. Där hittade vi ett trevligt ställe som serverade öl. Vi behövde en vätskepaus efter allt gående till Checkpoint Charlie och i tunnelbanan, så det passade bra.

Här har vi TV-tornet vid Alexanderplatz. Det kostade ca 200 kr att åka upp dit, men det var flera timmars kö, så vi struntade i det. Jag tog kort på några hus istället, innan vi hittade tunnelbanan till den målade delen av Berlinmuren.

Efter att ha åkt tunnelbana igen kom vi fram till den del av Berlinmuren som det har målats graffiti på. Den här delen kallas för East Side Gallery. På murens östra sida finns 160 målningar av olika konstnärer från hela världen. Målningarna gjordes i början av 1990-talet, och galleriet invigdes i september 1990.

Den här delen av muren är 1316 meter lång, och anses vara världens längsta galleri. Den har fått status som byggnadsminne.

Det fanns väldigt mycket att se och läsa längs muren. Mycket var skrämmande, men mycket ingav också en känsla av hopp. Man har förvandlat något fult till något fint.

Det såg väldigt underligt ut med en mur mitt i stan. På ena sidan var det hyreshus, på andra sidan var det gräs och floden Spree.

Här nådde jag ett av mina mål: att ta på Berlinmuren, för att få känna historien.

På andra sidan muren såg konstverken annorlunda ut.

Den fina bron över floden Spree. Här kunde man åka båt om man ville, eller ta en öl i pirat-restaurangen.

 

 

 

 

 

Publicerat i Sevärdheter | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-04-01, dag 4. Wohnmobil Oase i Berlin.

När vi vaknade imorse var det vitt på backen. Mera snö. Medan vi åt frukost slutade det snöa och himlen blev lite ljusare.

Vi körde mot Berlin och ställplatsen Wohnmobil Oase. Jag hade haft kontakt med dem via messenger kvällen innan, på tyska givetvis, eftersom den som svarade för dem då inte kunde skriva på engelska.

Ställplatsen skulle ligga ganska centralt i Berlin, hade vi hört, och det stämde. Det var inte så svårt att ta sig dit, trots mycket trafik. Vi skulle nog inte ha hittat utan GPS.

När vi kom dit strax före kl 12.00 var det slut på plats för stora bilar. Jag sa att jag hade skrivit på messenger kvällen innan, och då visade det sig att de hade en plats reserverad för oss. Härligt! Jag gillar egentligen inte att reservera plats, men det är nog så man måste göra, om man ska till en storstad.

Damen i den lilla receptionen pratade väldigt bra engelska. Trots regn och rusk kom hon med oss ut och visade vart vi skulle stå, hjälpte till att koppla in el, visade toatömning osv. Det var väldigt bra service.

När man kontaktade dem i förväg ville de veta hur lång bil man hade, Ju längre bil, desto längre plats fick man. Det var väldigt välorganiserat. Det fanns några platser som var riktigt långa, och några som var riktigt korta till folka-bussar och liknande. Man fick inte välja plats själv.

Vi fick mycket information om sevärdheter i Berlin, och en stadskarta där damen märkte ut vart alla sevärdheter låg. Vi fick även en karta över tunnelbanan och en genomgång av hur lokaltrafiken fungerade. Hon märkte även upp Gesundbrunnen på kartan, utifall vi kom vilse. Då var det den platsen vi skulle sikta på.

Runt ställplatsen fanns det massor av affärer, restauranger och snabbmatställen. Det var som ett centrum i centrum.

GPS: N 52°32’55.82” E 13°23’1.02”

Pris: Olika beroende på bilens storlek. 9 meter bil = 32 € / dygn. Vi blandade gasol och el till värmen, och vi gjorde av med 5 € el. Dessutom fick man betala deposition för nyckel till grinden in på området. Tillgång till servicehuset med dusch och toalett kostade 2 € / person och dygn. Allt kontant.

Det regnade och snöade hela dagen, så bilderna från ställplatsen kommer från nästa dag.

Själva platsen i sig var ganska tråkig. Underlaget var betong, grus eller gatsten. De flesta platserna var plana, men några lutade väldigt mycket. De hade gjort sitt bästa för att piffa upp med buskar och påskpynt.

Den här ställplatsen är inget för den som vill att det ska se ut som på en camping. Det är en mycket bra parkering med enklare standard på faciliteterna, och den är mycket bra om man vill se Berlin. det finns toatömning och spillvattentömning. Färskvatten kostar extra. Dusch finns i en liten barack. Ren och fräsch, men typisk barack.

På kvällen serverade de grillat kött med olika tillbehör i något som såg ut att vara en gammal industrilokal i änden av ställplatsen. Väldigt bra mat var det. Man fick välja mellan fläsk, nöt och lamm, eller alla tre. Välgrillat eller rosa. Det fanns stekt potatis och sallad också. Öl och vin serverade de i en liten bar. Det kostade under 200 kr för oss båda, med mat och två öl var.

Man fick alldeles lagom mycket mat på grillkvällen. Det var riktigt trevligt.

Lelle hade lite problem med sitt kött, som var väldigt rare, precis som han ville ha det. Det var ingen bra kombination ihop med plastbestick.

Festlokalen, innan det kom flera människor.

Lokalen hade några roliga konstverk på väggarna. Nere vid den högra gubbens fötter, syns delar av värmesystemet.

Baren, där man beställde både mat och dryck.

Publicerat i Camping, Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-03-31, dag 3. Tyskland, snöstorm och ställplats i Grabow.

Vädret var ok när vi vaknade på morgonen. Vi styrde vidare mot gränshandeln Scandinavian Park i Flensburg. Jag hade slut på rom nämligen.

Eftersom vi fortfarande inte visste vart vi skulle åka, Amsterdam eller Berlin, passade jag på att kolla vädret medan vi åkte. Det såg inte så bra ut åt något håll. Det kanske skulle bli bäst i Berlin efter några dagar, så vi bestämde oss för att åka däråt.

Det tog inte lång tid innan det började regna. Autobahn i regn är inte kul, allt vatten verkar bli kvar på vägen så sikten blir väldigt dålig.

Ju längre vi åkte, desto sämre blev vädret. Regnet övergick till snö och blåst. Vi bestämde oss för att söka nattläger någonstans, inte alltför långt från motorvägen. Jag hittade en ställplats i närheten i BordAtlas, min mest värdefulla bok när det gäller ställplatser, särskilt i Tyskland.

Vi hamnade på en ställplats i hamnen i Grabow, drygt två timmar från Berlin. Det såg lite tråkigt ut, men om man bara vill invänta morgondagen och förhoppningsvis bättre väder så duger det.

GPS: N 53°16’41.94” E 11°33’38.70”

Pris/natt: 5 €, mynt i automat. El 1 € för 2 Kw

Vi åt en mycket enkel men god påskmiddag. Det blev lite provisoriskt av det vi hade i kylskåpet. Potatis hade vi inte köpt, vi hade burkpotatis, men det ville vi inte ha, så vi fick klara oss utan.

Det blev en trevlig middag ändå, medan vi väntade på att det skulle sluta snöa så att vi kunde gå och utforska byn.

Platserna på ställplatsen är bra uppmärkta. I regnväder ser allt grått och trist ut, men med lite sol, värme och gröna blad på träden skulle det säkert ha sett bättre ut. Enligt BordAtlas finns det 18 platser med el, och det såg ut att stämma.

Det lilla servicehuset var stängt och förbommat, men det gick att tömma toan.

Platserna ska vara 12 meter långa, men det stämmer inte. Vi fick inte riktigt plats med vår bil, men eftersom det bara var vi där så gjorde det inget att vi stack ut lite. Det var en väldigt lugn plats att sova på.

Platsen ligger precis vid floden Elde. Att gå därifrån till centrum av gamla stan tog ca 5 minuter.

När det blev uppehåll en stund skyndade vi oss att få på ytterkläder och gav oss ut på upptäcktsfärd. Vi tog sikte på kyrkan som vi såg från ställplatsen. I gamla städer brukar kyrkan ligga i centrum, tänkte vi. Vi hade helt rätt.

Vi hittade ett litet torg nära kyrkan. Det fanns en hel del små affärer och restauranger, men allt var stängt eftersom det var påskhelg. Den lilla staden var helt död. Det kändes lite underligt att vandra omkring där, nästan som att vi var de enda människorna som fanns kvar. Jag fick nästan lite skräckfilmskänsla, samtidigt som det faktiskt var väldigt vackert. Vädret passade på något vis stämningen i byn.

Jag var tvungen att läsa om byn när vi kom tillbaka till bilen. Grabow har ca 6000 invånare, och fick sina stadsrättigheter på 1200-talet. Det märktes att det var en gammal stad. Från 1300-talet tillhörde Grabow furstendömet Mecklenburg. 1846 anslöts Grabow till järnvägslinjen mellan Hamburg och Berlin, och några fabriker grundades, bland annat en läderfabrik och ett bryggeri.

Rådhuset var en av få byggnader som inte var bygd av rött tegel.

Många av byggnaderna i byn såg fallfärdiga ut. Det var nog därifrån jag fick den där skräckfilmskänslan. Det och att det inte fanns några andra människor där.

Under kvällen fick jag tag på de som driver ställplatsen Wohnmobil Oase i Berlin via messenger. Jag tror att de reserverade en plats åt oss. De skrev att vi skulle komma efter kl 11.00 i alla fall.

 

Publicerat i Camping, Ställplatser | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar