2018-07-28, dag 16. Pont-de-Vaux.

Regn. Lite trist när man har bestämt att man ska besöka en stad. Vi satt kvar vid bilen och avvaktade en stund.

Under natten hade vi ställt ut kattmat för att försöka locka till oss den bortsprungna katten Maxime, som jag skrev om igår. Det gick inte så bra. Vi såg några andra katter, en igelkott och en himla massa sniglar. Sniglar tycker tydligen om regnvåt kattmat.

På eftermiddagen kom solen, och värmen. Idag hade vi 80% luftfuktighet, och temperaturer runt 40°. Det var som att sitta i en balja med vatten.

Vi tog gångvägen från campingen in till den lilla byn. Det bor ca 2000 personer i Pont-de-Vaux. Det tar ca 10 minuter att gå från campingen, och man går längs med en liten sjö.

I sjön finns olika sorters fisk. Det finns inget bad nära campingen, inte vad vi kunde se i alla fall.

I själva staden finns inte så mycket att göra eller se. Det ser ut som vilken sömnig liten småstad i Frankrike som helst.

Det finns ett torg, med en stor rondell. Runt den ligger det flera restauranger med uteserveringar.

När man sitter på någon av uteserveringarna sitter man väldigt nära parkeringar och rondellen, som är ganska vältrafikerad. Den ingår i huvudvägen genom byn.

Det finns lite trånga gränder, och några fina hus, men i övrigt är det inte så mycket att se. Däremot har de gjort sitt bästa för att smycka ut byn med blommor där det går.

En speciell sak med Pont-de-Vaux är alla målningar på husväggarna. De finns i hela stan, på de mest oväntade platser. Coolt, tycker jag.

Vi satte oss vid en av restaurangerna vid torget med rondellen. Köket öppnade inte förrän kl 19.00, så vi hann med ett par öl i värmen medan vi väntade. Efter en stund tänker man inte så mycket på trafiken bredvid. Utom när det kom en bil med nygifta, då åkte hela stan efter i kortege och tutade, tror jag. Det var häftigt. Det var säkert 100 bilar, som tutade så det tjöt i öronen.

Menyn fanns bara på franska. De som jobbade pratade bara franska. Google translate funkade hjälpligt, så vi kunde åtminstone gissa vad vi skulle få att äta. Lelle åt entrecote, och det vet vi ju vad det är. Jag beställde Bavette Charolaise. Det var kött som påminde lite om en trasig skosula i utseendet, men det var gott. Väldigt bra tillagat. Tjejerna som serverade var väldigt trevliga, och det gick att kommunicera lite med google translate, men det känns ändå jobbigt att inte kunna språket.

59.10 € för maten, 5 öl, en liten karaff vin, kaffe och en liten kaka.

Jag har ganska livlig fantasi ibland, och det här trädet tyckte jag såg ut som ett monster, när gatlysena lyste på det. Det stod bara en liten bit från vår bil.

Annonser

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Det här inlägget postades i Betraktelser och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s