2018-07-25, dag 13. Camping La Célestine.

Idag for vi vidare mot vårt mål, canyonen Gorges du Verdon. Europas största canyon.

Vi ville campa i närheten av canyonen, för vi misstänkte att det skulle vara fullt på campingarna i själva canyonen. Jag programmerade in en camping i GPS:n några mil därifrån, som vi stod på förra året.

Vi ville ju se Gorges du Verdon året före, men då fick vi lämna regionen på grund av de kraftiga bränderna som var där då.

2017 var inget roligt år i Provence. Då såg det ut så här när vi körde på motorvägen. Det flög stora bombplan med vatten över oss, det luktade brandrök i bilen i en vecka efteråt. Strax efter att vi hade passerat stängdes motorvägen av. Eftersom vi inte förstår franska kunde vi inte följa med i direktrapporteringen på nyheterna, så det var väldigt otäckt. Då tog vi in på Camping La Célestine, ca 6 mil från brandområdet, övernattade (det var en väldigt orolig natt för oss) och gjorde upp en rutt som tog oss därifrån tidigt morgonen därpå. Det var den campingen vi siktade på i år också.

Vi körde väg D93 via Die, och sedan väg D1075 via Serres. Vid ett tillfälle kom vi till den här bron. Den var väldigt smal, men vi hade någon dm till godo på båda sidorna om bilen. Nästan i alla fall.

Det var väldigt vackert längs vägen. Det såg vi inte förra året, då såg vi bara brandrök. Vi åkte småvägar då också, men när vi såg att vi närmade oss branden valde vi att åka ut på motorvägen, eftersom det kändes säkrare. Då missade vi allt det vackra, men vi kände oss tryggare.

Vi passerade många fina små byar längs vägen.

Äntligen! Berg! Jag älskar dessa berg och dessa vyer. Det här är en del av de provencealska Alperna.

Genom en inte så ren bilruta. Det ger en bild av hur vackert det är längs vägen, åtminstone.

Framme vid Camping La Célestine, som finns i ACSI. Detta är en liten och enkel camping. Vill du ha lyx, ska du åka någon annan stans. För oss är den här campingen perfekt. Det enda som saknas är en liten mysig by med restaurang och uteservering i närheten.

Campingen ligger i Provence. längs väg D907. Det är ca 10 mil till Aix-en-Provence, sydvästlig riktning. Enligt katalogen har den 97 platser.

GPS: N 43°58’13” E 6°11’31”

Pris, två vuxna: 20.20 €

Damen i receptionen hade lärt sig några ord på engelska sedan förra året. Bra jobbat! Det betyder mycket för oss eftersom vi inte pratar franska. Med hjälp av de engelska ord hon kunde, som kompletterades med tecken, gester och skratt, så blev vi incheckade. Vi fick även med oss ett par olika flaskor av campingens egna vin.

Det går en lite större grusväg runt hela den lilla campingen. Man åker ett varv på den, spanar in längs de mindre vägarna som går tvärs igenom området, och tar en plats som man tycker passar. Sedan går man och berättar vilken plats man har valt. Det finns väldigt små platser, och platser som är lagom. Det finns bara en jättestor plats.

Vi valde en hörntomt. På morgonen var det bara att köra rakt ut. Perfekt.

Det fanns många lediga platser hela kvällen. Här är det inga problem att få plats om man kommer sent.

Platserna är avgränsade med hjälp av träd och buskar. Platserna är bra markerade, dessutom ser vart man ska stå med hjälp av växtligheten.

Det finns väldigt mycket träd och buskar här. Vill man ha skugga så är chansen stor att man hittar en sådan plats.

Här hittade vi en väg som ledde in till en väldigt stor och avskiljd plats.

Här har vi en av de mindre vägarna som går mellan grusvägen som går i en cirkel runt campingen.

Det finns några stugor, men det verkar inte finnas så många säsongsplatser.

På campingen finns ett lekområde. Där finns också en liten bar/restaurang som serverar enklare rätter. Vi åt inte där, för man kan bara sitta ute, och vädret såg inte så lovande ut.

Campingen har en liten pool som får sitt vatten från en naturlig källa. Vattnet var ganska kallt, så om vädret hade varit bättre skulle jag antagligen ha legat mitt i poolen.

Precis utanför campingen finns en bred flodfåra. Förra året var den helt uttorkad, men i år fanns det faktiskt lite vatten i den.

Den här campingen har mycket enkel standard. Servicehuset behöver rustas upp, men det är rent och det fungerar. I alla fall ibland. När vi skulle diska höll de precis på att reparera vattenledningarna, så vi fick vänta en liten stund.

Jag gillar den här campingen, förutom att det inte finns någon mysig och trevlig by i närheten. Den är perfekt som övernattningsplats.

På eftermiddagen/kvällen åskade det, men det kom inget regn. Syrsorna spelade som galna hela kvällen. Om du vill lyssna på dem kan du se på videon här nedanför.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Det här inlägget postades i Betraktelser och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till 2018-07-25, dag 13. Camping La Célestine.

  1. Ping: 2018-07-26, dag 14. Gorges du Verdon och Le Parc des Sérigons. | Helens resor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s