På äventyr i Lima/Callao. 2016-02-12.

Många intryck igen.

Nidia upptäckte att de hade skrivit fel namn på hennes flygbiljett till Cajamarca, så vi åkte tillsammans med Irma, Amir, Dario och Nidias väninna Fara för att fixa det. På resebyrån var de helt oförstående. De ville inte alls fixa någon ny biljett, i så fall skulle man få köpa en ny. Det var bara att chansa på att den felaktiga skulle fungera.

Vid resebyrån skiljdes vi från Irma och pojkarna. Jag, Nidia och Fara tog en buss till en klinik där Nidia skulle träffa en läkare. Det var en upplevelse. Bussen var liten och trång, och chauffören körde som en galning. En person stod och höll ut skyltar genom fönstret och ropade vart bussen skulle. Man fick se upp med handväskan hela tiden på grund av rånrisken. Det hoppade på försäljare på bussen lite då och då. De sålde allt möjligt, både läsk, godis och smycken.

p1200149

När bussen stannade åkte vi motocar sista biten till kliniken. Det var nästan som en trehjulig motorcykel. Det gick fort, och kändes inte direkt säkert när han kryssade runt bland bilarna, men det var kul. Det fanns inga väggar där bak, så man fick hålla i sig så gott det gick.

p1200150

Först hamnade vi på fel klinik. Det var en allmän klinik, och det var massor av folk, trängsel och kaos där. När vi kom till kliniken bredvid, som var privat, var det mycket finare och mycket mindre folk. Det var en väldig skillnad mellan de båda klinikerna. Båda var inhägnade och det stod vakter vid grindarna. Man fick inte ta kort där.

p1200152

Vi fick vänta länge efter att Nidia hade anmält sig. Vi hann äta lunch på en restaurang i närheten. Vi åt kött och ris, och en blandning av sås och puré som var gjord av potatis. Det var en lite underlig kombination, tyckte jag. Ris och potatissås. Vi drack chicha, en dryck gjord på majs. Den var väldigt god.

När vi skulle tillbaka till Callao hittade vi ingen taxi som ville köra dit. Eftersom det började bli mörkt, och området runt kliniken inte var säkert, tog vi en taxi till ett shoppingcenter istället. Där ringde vi Irma, för att fråga om Farshid kunde hämta oss, men han jobbade. Som tur var hittade vi en taxi på andra sidan av köpcentret som ville köra hem oss.

Sent på kvällen såg jag en skylt som visade temperaturen. 25 grader.

Efter en sen middag, vi åt kl 21.00, satt vi och hängde och slappade i soffan tills ögonen åkte ihop.

Annonser

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Det här inlägget postades i Peru och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s