Ness Camping, Norge

Ness camping har en speciell betydelse för mig. Det var där som vi först hörde namnet Anders Behring Breivik, han som dödade mer än 70 personer, varav många ungdomar, i Oslo och på Utøya, den 22/7 2011.

Campingen ligger längst ut på Hamarøya, vid Skutvik, några mil söder om Narvik. På väg dit åkte vi färja mellan Skarberget och Bognes, och där hörde vi först talas om att det hade varit ett terrordåd. När vi kom fram till campingen möttes vi av en äldre man i upplösningstillstånd. Det visade sig vara campingvärden, som undrade om vi visste vad som hade hänt. Hans dator ville nämligen inte vara med. Vi lugnade honom med att vi hade laptopen med oss i bilen, kunde vi bara få checka in och parkera så skulle vi kunna kolla nyheterna sedan. Sagt och gjort.

Vi checkade in, parkerade, fick surfa gratis på campingvärdens nät, och gick ut på VG, Verdens Gang. Där läste vi först om Oslo, sedan om Utøya, men då visste de inte hur många dödsoffer det var.

Det var en konstig känsla vi hade, allihop på den lilla campingen. Vi var inte så många, men vi tog liksom ett kliv närmare varandra. Vi undrade vad som händer nu. Är vi trygga här uppe i norra Norge? Kan terroristerna komma hit? Kommer det att bli krig? Tyskarna bredvid oss funderade på om det skulle bli problem att ta sig hem, om de kanske skulle ta vägen in i Sverige först. Det hade de gjort förut, så där kände de sig trygga. Dessutom kunde de lite svenska, eftersom de hade gått en snabbkurs på folkuniversitetet i Rostock. Campingvärden kontrade med att ut ur Norge kommer ni nog, det är nog värre att ta sig in i landet nu. Eller spärrar de alla gränser, tro?

Senare läste vi om Anders Behring Breivik. På något vis kändes det bättre då. Det var ju en ensam gärningsman, dessutom en norsk sådan, så då blir det nog inte krig, trots allt. Vi drog en lättnadens suck. Sedan tänkte vi på de döda ungdomarna igen. Skräcken de måste ha upplevt.

Norge var i chock och gick på sparlåga, så även vi.

Så, om campingen då…

Ness Camping är liten och mysig, det fanns inga bestämda platser, man fick stå lite som man ville, bara man tänkte på att fler kanske ville få plats. Det fanns det man behövde, men ingen lyx. I receptionen fanns ett litet kylskåp med nödvändiga basvaror. Både värden och hans fru var mycket trevliga när de hade lugnat sig från den värsta chocken. De tipsade om vandringsstråk och fiskeplatser.

Vid campingen rinner Sagfjorden, som har 7 mindre malströmmar. I Saltstraumen har de bara en, berättade campingvärden stolt. Vi provade att fiska, men det var svårt pga tidvattnet och all tång. Det gick att hyra båt på campingen om man ville, det skulle nog ha underlättat fisket om vi hade gjort det. Vi fick några trevliga promenader i alla fall. Naturen runt campingen var underbart vacker, och med lite tur kunde man få se en havsörn.

Vi fick en väldigt speciell campingupplevelse. Terrordåd, underbara medmänniskor, tankar, meningsfulla och djupa diskussioner som man sällan brukar ha med främlingar, speciellt inte på en camping.

2011-07-22

2011-07-22

2011-07-22

Annonser

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Det här inlägget postades i Camping och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s