2018-07-22, dag 10. Frankrike och Camping Hautoreille.

Nu hade vi kommit på vart vi skulle åka. Vi ville göra ett nytt försök att se Gorges Du Verdon. Vi var ju tvungna att åka därifrån förra året pga bränder.

Vi styrde in i Frankrike från Luxemburg, och bockade bort betalväg ur GPS:n. Gratis småvägar är oftast trevligare. Man ser mycket mer än om man väljer motorväg.

Vi åkte igenom små byar, genom åkrar och odlingsmark, genom skog, och så kom nästa lilla by. Det tar lite längre tid, men det är det värt.

Ibland blir det lite väl trångt på de mindre vägarna. I såna här fall är det bara att hoppas att GPS:n hittar, för den här vägen finns inte i min kartbok.

Vi siktade på en camping i ACSI, Du Chateau. Den kändes väldigt skum. Jag fick en sån där konstig känsla i hela kroppen. Den här campingen kändes väldigt fel. Receptionen var stängd när vi kom, den skulle öppna sedan, enligt en lapp på dörren. Det fanns ett par husvagnar på campingen, i övrigt var den tom. Hela campingen kändes underlig, så vi åkte därifrån när vi hade tittat runt lite. Jag kan inte sätta fingret på vad det var, men magkänslan sa att vi skulle åka.

Vi siktade på en annan ACSI-camping, Camping Hautoreille. Det var en liten pärla. Här träffade vi resans gladaste campingvärd, Benjamin. Hela han lyste som en sol. Campingen var full av blommor och träd. Vilken kontrast mot den första vi stannade på.

Jag gillar när det ser ut så här vid reception och servicehus. Det fanns blommor och färger överallt.

GPS: N 47°53’42” E 5°23’41”

Pris, två vuxna: 19 €, inklusive allt, 1 baguette och 1 croissont

Benjamin skrattade hela tiden, och pratade en blandning av franska, engelska och något annat språk. Det var bara att åka in och ta en plats, vilken som helst, bara den var ledig. Om vi behövde två platser åt våran bil så gick det också bra, utan kostnad. Inga problem. Behövde vi något annat? Inga problem. Säg till Benjamin.

På campingen fanns en restaurang. Den öppnade ganska sent, så vi köpte öl, vin, ägg och snacks i receptionen medan vi väntade på att restaurangen skulle öppna. Något annat fanns inte att göra i närheten.

På campingen fanns en liten loppis. Den var öppen, men det fanns ingen där. Vill du handla, ropa på Benjamin, stod det på en griffeltavla.

Vi hittade en bra plats under några träd. Det var inte svårt, det fanns olika träd över hela campingen. Platserna var numrerade, men det var lite svårt att se. Det gjorde inget, träden och buskarna fungerade som naturliga gränser mellan platserna.

Servicehuset var rent och fräscht. Toatömning fanns vid receptionen, men vi hittade ingen spillvattentömning. Vi letade inte så noga efter det heller, eftersom vi inte behövde tömma. Färskvatten bar vi i kannor från servicehuset närmast oss.

En gran har väl de flesta sett, men den här var lite rolig eftersom kottarna växer uppåt.

I restaurangen fanns en salladsbuffe, som man fick plocka av medan man väntade på maten. Det fanns massor att välja på, men jag är inte mycket för sallad, så jag plockade bara lite. Lelle däremot hittade många olika röror och sallad och diverse annat.

Jag åt fläsklägg, och Lelle åt fisk. Maten smakade bra, men det var lite underligt att äta pommes till. Både till kokt fisk och fläsklägg. Vi är ju vana med rotmos som tillbehör till fläsklägg. Ja ja, huvudsaken att smaken var bra. Servitrisen var en äldre dam som bara pratade franska. Hon var inte särskilt trevlig. Benjamin sprang runt och lättade upp stämningen med sitt skratt på restaurangen, när han inte sprang till receptionen eller kiosken eller sin loppis.

Pris på restaurangen, maten, två öl och en liten karaff med vin: 48.40 €.

Annonser
Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-07-21, dag 9. Luxemburg, diesel och Op der Sauer.

Vilken dag det blev. Vi tänkte utforska campinglivet i Luxemburg lite mer, för det verkar vara ett trevligt land.

Åk med tom tank, och tanka precis efter gränsen, fick vi höra. Det skulle vara väldigt billigt där.

Redan vid avfarten från motorvägen var det kö till macken. Hade vi inte varit tvungna att tanka, hade vi farit vidare. Det fanns till och med vakter som dirigerade i vilken fil man skulle åka. Vi hamnade i vänsterfil.

 

När vi närmade oss pumparna såg vi att det inte skulle funka, eftersom tanklocket satt på fel sida. Personbilarna drog slangen över taket eller under bilen, men det går ju inte med en husbil. Tänk er att byta fil i den här trängseln. Jag fick helt enkelt gå ut och dirigera och rekognoscera lite.

Kön rörde sig i snigelfart. Till slut förstod vi varför.

När man hade tankat, körde man fram till en kassa för att betala. Det var många turister, med diverse olika betalkort. Vissa fungerade, andra fungerade inte. Så fort det krånglade för någon, tog det tvärstopp, eftersom folk som hade tankat klart inte kunde köra från pumparna på grund av kön till kassan.

När man körde ut från kassan var det en tvär sväng med decimeterhöga kanter, och ett tak på en byggnad att hålla koll på. Vi hamnade efter en ovan husvagnsförare som fastnade och fick ta ett antal omtag. Vi kom precis ut, utan att köra på något. Trångt som 17.

Var det billigt, då? Ja, det var det. 1.1 € litern diesel. Var det värt över 1 timmes kö och kaos för att tanka? Nej, det var det inte.

I Luxemburg är det fint att åka. Vägarna är bra, men lite smala ibland. De flesta visar hänsyn när man kommer med husbil, många stannar och står still tills man har passerat varandra i byar. Det är trevligt att vistas på vägarna här.

Landskapet är vackert. Det är väldigt kuperat på vissa platser, men fortfarande bra vägar.

Vi siktade in oss på en camping i ACSI-katalogen där det skulle finnas fin natur att se på runt omkring. Det skulle finnas ett fint vattenfall bland annat. Campingen heter Neumuhle Kat. 1. När vi kom fram skakade de bara på huvudet. Inga platser för stora husbilar.

Camping nummer två ur ACSI-katalogen, Camping Plage Beaufort, samma sak. Inga platser för stora husbilar.

Ja ja, tänkte vi. Vi tar väl ett säkert kort istället då. Camping Op der Sauer. Också ur ACSI-katalogen. Där har vi varit förut, lite tråkigt att åka tillbaka, men campingen är helt ok och vi vet att vi får plats. Det skulle bara ha varit roligare att se något annat.

Framme vid Op der Sauer. Här parkerar man, går till receptionen och får en plats. Tjejen i receptionen är väldigt trevlig och bra att ha att göra med. Dessutom är hon väldigt glad, och pratar flytande engelska, tyska, franska och allt vad det var.

GPS: N 49°51’55” E 6°10’12”

Pris, två vuxna: 15 €

270 tomter enligt katalogen

Jag gillar området uppe vid receptionen. Där finns tomtar, lyktor, blommor och en massa pynt. Där finns också några stolar utspridda, eftersom de har gratis wifi-zon där.

Vi fick en plats precis bredvid floden. Utanför campingen finns en gång- och cykelväg som leder in till Diekirch. Nedanför den ligger floden, så det är svårt att se den från bilen. Man hör vattnet som rör sig i alla fall.

Vi var lite oroliga att vi skulle bli inparkerade när vi stod vid floden, men det löste sig. Eftersom vi har stor bil placerade de ingen på platsen mellan oss och grannen bakåt. Smidigt.

Det finns stora gräsplaner med träd. Platserna är hyfsat stora och väl uppmärkta.

Det finns ett litet servicehus med toaletter och handfat i ena änden av campingen. Dusch, tvättstuga, toatöm osv finns i ett större servicehus i andra änden av campingen, så det blir en bit att gå.

Det här är en camping med stora ytor. Man behöver inte oroa sig för att inte få plats, om det inte skulle vara något speciellt på gång i Diekirch.

Vi bokade bord på campingens restaurang, The Smugglers Inn. Man bör boka bord, för hit kommer folk som inte bor på campingen också. Maten är otroligt bra. Servicen likaså.  Sist vi var där åt jag den största schnitzeln som jag har sett, men de serveras bara på onsdagar. Jag valde spare ribs istället, och Lelle åt biff. Väldigt bra mat, tyckte vi båda två.

Pris: 57.55 € för mat och fyra stora öl.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-07-20, dag 8. BestCamp de Chênefleur, Belgien.

Vi ville campa en natt i Belgien, på väg mot Luxemburg. Riktigt vart visste vi inte. Jag letade reda på en camping i ACSI-katalogen som låg i rätt riktning, och på lagom avstånd, och så åkte vi dit.

Vi hamnade på BestCamp de Chênefleur, en camping med 190 platser enligt katalogen.

GPS: N 49°41’6” E 5°31’14”

Pris, två vuxna: 33.50 €

I receptionen var de trevliga. Där fanns en liten affär som var öppen några timmar varje dag. Vi fick inte välja plats själva, här fick man ta den plats man blev tilldelad, beroende på vad man hade att campa i.

Det fanns särskilda platser där man måste stå om man kom med husbil. Underlaget där var grus, och så hade man en gräsplätt utanför. De hade tänkt till ordentligt när de gjorde husbilsplatserna, det var lätt att komma in och ut från dem. De var utspridda lite här och där på campingen.

Det fanns bra vägar att åka på, mycket träd och buskar, och det kändes som att det fanns väldigt mycket luft. En mycket bra planerad camping.

Platserna var av varierande storlek. Det fanns många stora platser. Många var på gräsplaner, men det fanns även platser som var helt avskiljda från resten av campingen med höga buskar.

Precis bredvid campingen rinner en flod som det gick att bada i.

Det var väldigt lerigt vid den lilla stranden, så ungarna hade kul. Föräldrarna hade säkert mindre kul när de fick tvätta bort all lera.

I byn bredvid campingen bor det drygt 3000 personer. Där finns inte mycket att göra eller se. Vi tog fram varsin stol och satte oss för att vänta in kvällen, då några trubadurer skulle stå för fredagsunderhållning.

Lokal öl i ett häftigt glas. Lelle försökte få köpa glaset, men det gick inte.

Trubadurerna som sjöng och spelade på kvällen var väldigt bra. De hade en blandning av typiska trubadurlåtar och mer udda musik.

 

Här är en videosnutt på en typisk trubadurlåt.

Medan vi var iväg och lyssnade på musik, passade Olivia på att sova på bordet.

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-07-19, dag 7. Besök på bryggeri och Camperpark Zeeland.

Vi började dagen med att åka till bryggeriet i Chaam. Det var små vägar dit, men farbart med 9 meter bil. Utan GPS med adressen inprogrammerad skulle vi aldrig ha hittat dit. Adressen fick vi av en servitris i restaurangen på Camping t’Zand.

Det gick bra att parkera utanför bryggeriet, eftersom det bara var vi där. Dessvärre var det stängt. När vi stod utanför bilen råkade ägaren dyka upp. Han berättade att han har visningar av bryggeriet, men bara på söndagar, och bara i grupper med minst 10 stycken anmälda.

Trots att det var torsdag och vi bara var två, fick vi ändå komma in och titta. Men det blir ingen visning, sa han. Sedan berättade han om ölen, om bryggeriet, om minnen och anekdoter, och om allt mellan himmel och jord. Vi var kvar där i en timme nästan. Han var en trevlig snubbe.

Chaams är ett litet bryggeri. De gör små batcher, och få sorter. För tillfället hade han fem sorter färdiga, och inte så många av varje sort hemma. Vi köpte två av varje sort i alla fall.

Adressen till bryggeriet är: Ginderdoorstraat 4 A, 4861 Chaam.

Vi for vidare till Camperpark Zeeland. Där vet vi att vi får plats med stor bil. Det kan vara lite bökigt i Holland ibland.

GPS: N 51°34’30.54” E 3°39’8.16”

Pris: 21.86 €. Det beror också lite på växlingskurs eftersom man betalar med kort.

145 platser enligt BordAtlas. Där heter platsen Kamperland.

Systemet där är bra. Man sköter in- och utcheckning själv i en automat i det här båset. Man parkerar först utanför, och man kan gå in och kolla vilka platser som är lediga om man vill. I så fall bör man kolla på flera alternativ, för vissa platser kan vara upptagna av folk som är iväg på dagsturer. I automaten ser man vilka platser som är lediga, och där skriver man också in vilket platsnummer man vill ha. Då är den platsen din, och du kan åka därifrån om du vill. Man får ett kort som laddas med valfri summa, och som man använder till dusch, tvätt med mera.

När vi skulle checka ut fungerade inte automaten. Det finns personal där (det brukar det alltid göra) och de frågade hur mycket pengar vi hade satt in på vårt kort, och så fick vi välja om vi ville ha tillbaka kontanter, eller behålla kortet och använda det om vi kom tillbaka nästa år. Vi hade ca 20 kr på kortet, så vi behöll det tills vidare.

In- och utfarten är stor. Allt är tydligt uppmärkt med skyltar. Det finns liksom inga oklarheter eller konstigheter på Camperpark Zeeland.

Det går en bred huvudväg längs hela ställplatsen. Detta är alltså inne på platsen, och man måste ha betalat och fått kort till bommen för att kunna köra in där. Från vägen är det avtagsvägar till de olika områdena. Det blir väldigt lite bilåkande inom själva området som man står på, man åker på stora vägen dit man ska, och sedan svänger man in på sitt område.

Platserna är stora, och väl markerade med hjälp av häckar. Det finns tydliga platsnummer på alla platser.

Om man klättrar upp på diskbänken och sticker upp huvudet genom takluckan ser man vattnet.

Genom hela ställplatsen går en stig som leder till servicehuset i andra änden.

Det finns mycket bra möjligheter att tömma och fylla vatten. Det är stora utrymmen och lätt att komma åt sakerna.

Från ställplatsen går man genom grindar ut på ett stort grönområde och ner till vattnet.

Det finns ett stort vattensportområde, affärer som har med vattensport att göra, och flera matställen, de flesta med enklare mat.

Vi delade på kycklingvingar till en sen lunch. Det är väldigt mycket liv och rörelse, både i och bredvid vattnet. Det är en upplevelse att titta på allt folk, så det blev en trevlig eftermiddag.

Publicerat i Camping, Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-07-18, dag 6. Camping’t Zand, Holland.

Camping ‘t Zand ligger nära staden Alphen i Holland. Vi har varit där många gånger förut, fastän campingen inte är något att hurra för egentligen. Den är stor, både till ytan och antalet platser. Människor som har husvagnar uppställda på säsongsplats är vi vana vid, men på ‘t Zand går man ett steg längre. Mitt på campingen finns nämligen stugor där folk bor på säsong. Ett sommarstugeområde, alltså. Det finns även vanliga säsongsplatser, stugor och stora tält att hyra. Detta gör att det inte finns så många lediga platser kvar till vanliga, resande campare.

Den här campingen är väldigt lämplig för barnfamiljer som ligger stilla någon vecka. Här finns bad, väldigt fin lekpark, tennisbana, aktiviteter för mindre barn osv osv… Hela tiden.

Vad 17 gör vi där då, undrar någon kanske? Det finns bara ett svar på den frågan. ÖL. De serverar öl från bryggeriet Chaams. Den är gudomligt god nämligen. Därför åker vi dit.

Vi börjar dagen från början.

Vi hade ju sett Stade och Hameln, och bestämde oss därför redan kvällen innan att vi ville åka till Holland och dricka öl. Sagt och gjort, mot ‘t Zand. I receptionen var de väldigt trevliga i vanlig ordning. Vi blev erbjudna en av specialplatserna för husbil, men berättade att om de inte hade byggt om campingen sedan sist vi var där så skulle inte det funka. Vår bil är 9 meter, och de platserna är kanske 7 meter långa, på sin höjd, med tvära svängar in.

Oj då, sa hon i receptionen, har ni så stor bil? Vad gör vi då? Hon såg väldigt orolig ut.

Ingen fara, berättade vi. Vi har ju varit här förr, och vet ungefär vilket område som vi både kan ta oss till, och få plats på, om det är ledigt. Med hjälp av deras jättestora karta hittade vi gemensamt en ledigt plats. Perfekt. Vi var nöjda, receptionen var nöjd.

GPS: N 51°29’34” E 4°56’59”

Pris för två vuxna: 27.50 €. Då var 2 € köp av kort till servicehuset (som man får behålla utifall man kommer igen) och 2 € laddning till dusch på kortet.

Våran plats är ganska sandig, så vi fick lägga ut mattan för att inte få in all sand i bilen. Sanden är väldigt hårt packad, så det är ingen risk att köra fast.

Vi campade bland de här färgglada stugorna, längst in på campingen. Därifrån är det 10-15 minuters gångväg till receptionen.

Här har vi några uthyrningstält. Holländare verkar tycka mycket om tält.

Campingen har både platser bland träd och på öppna gräsytor. Platserna bland träd är ofta bokade sedan länge.

Badstranden är stor och fin, men det går att bada i vassen också om man hellre vill göra det.

Och så kommer då anledningen till vårt besök här. Restaurangen som ligger strategiskt placerad mitt på campingen.

Öl från bryggeriet Chaams. Nötter bjöd de på. I år hade de bara tre sorters öl från Chaams på campingen, de brukar ha ett par sorter till. Vi frågade varför, och de hade inte fått tag på några. Däremot skulle det finnas fler sorter på bryggeriet. Vi fick adressen dit av servitrisen.

Jag gillar inte mörk öl, förutom den från Chaams. Vi provade oss igenom de tre sorterna som fanns. Två gånger till och med.

Vi åt mat också. Schnitzel och pommes åt mig, och hamburgare till Lelle. Kanonbra mat! 51.40 € gick det kalaset på, med sex öl och två mat. Det var det värt.

Publicerat i Camping, Mat | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-07-17, dag 5. Hameln.

Har ni hört talas om Råttfångaren från Hameln? Eftersom det är den staden vi ska besöka nu, tänker jag att det kan vara intressant med lite bakgrund. (Om du bara vill se och läsa om vad vi gjorde där så hoppar du över den feta kursiva texten.)

Foton på staden finns längst ner i inlägget. Det är en fin stad så det blev många foton.

Råttfångaren är en tysk medeltida sägen. Man hittar en liknande sägen så långt tillbaka i tiden som på tidigt 1300-tal. Sägnen har bevarats bland annat av bröderna Grimm, som skrev ner sin tolkning av den 1816.

Sagan utspelar sig i staden Hameln år 1284. Staden var då hårt drabbad av angrepp från råttor. En råttfångare dyker upp och erbjuder sig att lösa problemet. Han lurar ner råttorna i floden Weser med hjälp av sitt flöjtspel. Alla råttorna drunknar.

När ortsbefolkningen vägrar betala honom, lämnar han staden, för att återkomma några dagar senare. När befolkningen är i kyrkan, spelar han återigen på sin flöjt. Den här gången lurar han med sig stadens barn. Endast två barn blev kvar i staden, men det ena var blint och det andra var stumt, så de kunde inte berätta vart de andra barnen var.

Det finns flera teorier om vad som kan ha legat bakom sagan. Den som de flesta tror på idag, är att barnen reste iväg på en pilgrimsfärd, där råttfångaren var den vuxne ledaren. Andra teorier är att barnen kan ha drunknat i floden Weser eller begravts under ett jordskred. De kan även ha drabbats av sjukdom och fördrivits från staden.

Från campingen tog det ca 15 minuter att gå till gamla staden i behagligt tempo. (Vad jag tyckte om campingen kan du läsa i föregående inlägg). Det var lätt att hitta, eftersom vi hade fått bra instruktioner från våra tyska campinggrannar.

Vi följde floden Weser längs en fin promenad/cykelväg tills vi kom till en bro, gick över bron, och sedan var vi framme.

Mycket i staden handlade givetvis om råttfångaren. Här finns en staty i floden, som är lite svår att se på grund av husen bakom. Den var fin i alla fall.

Precis när vi kom till gamla stan hittade vi den här modellen, bakom en något smutsig glasruta. Jag gillar sådana modeller. Här fick vi en bild av hur staden såg ut på råttfångarens tid.

Glass. Underbart god. Detta var vår frukost. Glass med färska jordgubbar och grädde. Vi köpte en att dela på, för vi såg hur stora de var vid grannens bord.

Bland gatstenarna fanns dessa markeringar som man kunde följa i råttfångarens fotspår, och runt omkring mellan olika sevärda byggnader.

”Råttor och möss från alla hus”

Råttdricka och råttblod var en typisk turistfälla, som vi givetvis gick på. Vi fick smaka först, och den röda var väldigt god.

Råttfilé på burk. Väldig turistfälla. Den var inte alltför dyr så vi köpte två burkar. En att äta på en gång, och en till bokhyllan hemma.

Detta är vad som finns i en burk råttfilé från Hameln.

Hameln är en mycket trevlig stad. I gamla stan finns uteserveringar av olika slag i mängder. Det finns souveniraffärer, klädaffärer, bokhandlare, och alla möjliga andra affärer. Där finns små torg, stora torg, stora gågator och små gränder. Det var väldigt mysigt att ha en heldag på sig att vandra omkring i Hameln.

Jag hittade en optiker där jag köpte nya polariserade solglasögon som går att fästa utanpå mina vanliga glasögon, eftersom jag åkte ifrån mina andra solglasögon hemma. Jag har fem olika synfel, så det kan vara svårt att hitta solglasögon som funkar, men den här optikern visste precis vad jag behövde.

Mat hittade vi på Cazador, ett ganska litet ställe längs stora gågatan. Jag åt schnitzel och Lelle åt Schweinrücksteak (ungefär som fläskkotlett) med bakad potatis. Maten där var helt ok, men det är inget ställe som jag absolut måste besöka igen för matens skull. Jag kommer inte att undvika stället heller. Ok mat, ok service, bra pris. 31.30 € för vår mat och två halvliters öl.

Bilder på stan är väldigt svårt att välja ut. Det fanns så mycket fint att fota. Här kommer ett gäng bilder som får tala för sig själva.

 

Publicerat i Camping, Sevärdheter | Märkt , , , , , , , , , | 2 kommentarer

2018-07-16, dag 4. Campingplatz Hameln.

Någon gång medan vi satt i Stade och åt, kom vi på att vi ville se en annan fin tysk stad. Det finns många fina städer i Tyskland. Valet föll på Hameln. Det var inte så himla långt dit nämligen, och där hade vi aldrig varit.

Mellan Soltau och Hannover var det mycket köer på A7. När vi hade stått i en dryg timme hade vi hunnit halvvägs, enligt google maps. Då gav vi upp. Vi körde av A7 vid Celle, det blev en omväg på 8 mil ungefär, men jag tror att det gick fortare än om vi hade stått kvar i kön. Dessutom är småvägarna trevligare, en motorväg är ju bara en motorväg.

I närheten av motorvägen dök dessa husvagnar upp. Kärleksvagnar, som de kallas. Det finns många sådana, särskilt nära Autobahn i norra Tyskland. Tragiskt tycker jag.

I Hameln finns flera ställplatser, men vi valde camping istället. Mycket för att vi ville att katten skulle få en bra plats på gräs och med lite yta att röra sig på. Gärna med skugga också.

Vi hamnade på Campingplatz Hameln, som finns i en stor tjock campingbok på tyska som jag har hittat någonstans. ECC Campingführer heter boken.

GPS: N 52°6’37.27” E 9°20’47.55”

Pris två vuxna: 27.50 €

Det finns 120 platser enligt boken.

 

Campingvärden pratade nästan ingen engelska, men han var väldigt trevlig och hjälpsam och gjorde sitt bästa för att förstå min tyska. Jag är så himla glad att jag har tagit mig tid att lära mig lite tyska, det blir så himla mycket enklare då.

Man betalar campingen kontant.

Vägen på campingen är väldigt smal, så vi bad om en plats i början av campingen för att slippa trixa och krångla.

Det var inga problem att välja plats. Vi fick helt enkelt plats nummer 1. Som tur var. Det var väldigt enkelt att backa in på den platsen.

Precis bredvid campingen fanns en ställplats. Den var som en vanlig parkering, och man betalade i automat. Vi hade gräs och yta, ställplatsen hade grus och var trång. Eftersom det var så varmt behövde vi skuggan som vi hade på bilen, för att kunna lämna katten och gå till stan.

Utanför campingen fanns en restaurang, som var stängd för renovering. Campingvärden sprang emellan receptionen och restaurangen, så vi tror att han äger restaurangen också.

Den lite större vägen på campingen hade några platser som vi hade kunnat ta oss in på, men det var en ganska trång camping ändå. Fast trevlig.

Här sitter jag och har det bra. Bakom mig flyter floden Weser. Vi stod dörr mot dörr med grannarna, så vi delade trädgård, kan man säga. De var väldigt trevliga som tur var. Vi fick lite tips om saker att se och göra i Tyskland.

Servicehuset var rent och fräscht. På väggen satt tavlor med motiv ur sagan om Råttfångaren från Hameln.

Handfaten var bland de häftigaste jag har sett på en camping.

I ena änden av campingen fanns en mycket liten lekplats.

Vid entrén till campingen hade de försökt smycka ut så gott det gick, men mycket hade torkat på grund av sommarens värme.

Mellan vår plats och ställplatsen fanns en väg ner till Weser. Floden var väldigt ström, så den är inte badvänlig.

Campingen ligger precis vid floden.

Den här ballongen lyfte bara en liten bit från campingen.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , , , , | 1 kommentar