Hemma

Igår kom vi hem. Det känns lika vemodigt och tomt som det brukar göra. Jag älskar ju livet ute på vägarna. Visst blir man trött ibland, allt är inte frid och fröjd hela tiden, men i efterhand så är resan alltid värdefull. Man lär sig så mycket, och man får så många nya erfarenheter. Dessutom är det alltid trevligt att hitta de där extra fina vyerna eller byarna med Biergarten och värdshus.

Årets resa blev lite omtumlande. Efter att ha varit i Bernkastel-Kues i Moseldalen och köpt nya sandaler och hamnat på en vinfest, for vi ner till Provence i södra Frankrike, där vi ville se Gorges du Verdon, Europas största canyon, men hamnade i stället mitt i en skogsbrand. Det brann 500 meter från vägen. Starka mistralvindar och brist på regn gjorde branden svårsläckt. Det var bara att åka därifrån, fortast möjligt.

Nästa mål, att bada i Medelhavet, klarade vi av strax söder om Barcelona.

På väg norrut igen, genom Frankrike, fick vi punktering. Det blev ett litet äventyr, eftersom ingen av oss pratar franska. Tur i oturen var att vi befann oss på en parkering utanför en affär, och hörde när sista luften pös ut ur däcket. Ingen större skada skedd, alltså, och däcket lagades på plats.

Ett annat mål var att åka båt på Donau till Weltenburger kloster. Det gjorde vi också, och det var lika trevligt som för några år sedan. På väg därifrån gick kopplingen sönder. Det var lite lättare att hantera, åtminstone i början, eftersom jag pratar tyska hjälpligt. Vi blev stående i fem dygn, och hann utforska den vackra lilla byn Rothenburg ob der Tauber ordentligt. Det är en riktig turistby med butiker och Biergartens överallt, men det blev ändå långtråkigt på slutet. Det värsta var att vänta och att inte veta när de skulle ringa från verkstan. För första gången bodde vi på hotell på en semester.

Vårt ofrivilliga stopp i Rothenburg (där vi hade tänkt stanna en dag bara) gjorde att resten av semestern bestod av frukost, bilåkande, bensträck, mer bilåkande, mat och sömn, för att vila upp oss inför nästa dags bilåkande. Från södra Tyskland och hem på 3 dagar.

Bilen är numera utrustad med ett reparerat framhjul, en helt ny koppling, och ett litet gökur. Och jag längtar ut på vägarna igen.

Bloggen kommer att uppdateras i dagboksform, precis som vanligt. Den som vill läsa i tur och ordning, måste alltså börja nerifrån.

Annonser
Publicerat i Betraktelser, Camping | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2017-07-24, måndag, dag 11. Skogsbrand och Camping La Célestine.

Den här dagen började som alla andra dagar. Frukost i lugn och ro, vi packade ihop det lilla som fanns kvar att packa (vi brukar plocka undan vartefter, så det blir aldrig jobbigt att flytta varje dag) och åkte iväg. Vi siktade på vårt mål, canyonen i Gorges du Verdon. Europas största canyon. Jag älskar sådana saker, så jag var väldigt förväntansfull. Om jag hade vetat att det här skulle bli semesterns värsta dag, hade det med största sannolikhet känts annorlunda.

I Frankrike kostar motorvägen mellan 10 och 15 kr/mil med stor husbil, så vi valde små landsvägar i stället. Dels är de gratis, dels får man se och uppleva mer.

Landsvägen var bra att köra på. Det var grönt och lummigt, men samtidigt väldigt torrt. Varenda flodfåra var tom på vatten. Det enda vatten vi såg var i den här konstgjorda kanalen. Gräset var gult och dött. När vi hade åkt en bra bit såg vi några konstiga moln långt bort. När vi närmade oss mer, insåg vi att det nog inte var några moln, det var brandrök vi såg.

Vi insåg att branden nog var ganska stor, och tänkte att det kanske var säkrast att åka upp på närmaste motorväg, oavsett pris. På en motorväg kände vi oss säkrare än vad vi gjorde på små vägar mitt ute i ingenstans. Vi tänkte på branden som hade varit i Portugal någon månad tidigare, när över 60 personer hade dött. Många dog i sina bilar på väg bort från branden. Alltså, motorväg fick det bli.

Jag vet inte om motorvägen var ett bra val, men jag tror det. Jag vet inte vart vi hade hamnat om vi hade följt småvägarna. Det var väldigt mycket rök, det luktade i hela bilen trots att vi stängde friskluftsintaget, och stundtals var det som att åka i mörker eller tät dimma.

Det brann i skogen precis bredvid motorvägen. Vi gissar på att lågorna var ungefär 500 meter från bilen när vi passerade. Det var ett väldigt stort område som brann. Det konstiga var att det var så tyst. Vi hörde och såg sex stycken bombplan i luften samtidigt, som bombade branden med vatten. I övrigt var det bara tyst.

När vi hade passerat det värsta brandområdet åkte vi in på en stor rastplats med dieselpumpar. Vi tänkte att det är nog bra att ha fullt i tanken utifall vi måste åka långt. På macken fanns det en tjej som pratade lite, lite engelska, och hon sa att branden nog inte skulle spridas västerut från motorvägen. Det hade hon hört någonstans.

Ok, tänkte vi, vi åker en bit västerut och checkar in på en camping, och så får vi försöka ta ställning till hur vi ska gå vidare där. Vi var inte så långt från canyonen i Gorges du Verdon. Fram med ACSI-katalogen, hitta en camping, åk dit och fundera i lugn och ro, blev planen.

För att komma fram till campingen fick vi åka på en himla massa småvägar, backe upp och backe ner, kurva efter kurva. Eftersom det var sådan torka, fanns det inget vatten i floderna där heller.

Vi passerade några mindre byar på vägen, och det kändes som att vi åkte väldigt länge och långt bort från branden. Det var skönt. I själva verket åkte vi visst bara ett par mil.

Vi kom fram till campingen, La Célestine, som ligger ganska nära Gorges du Verdon. Campingen var mycket enkel, men helt ok i mitt tycke. Dessvärre pratade de ingen engelska varken i receptionen eller i den lilla puben. Vi lyckades checka in i alla fall. Det var bara att välja en plats, vilken som helst, som var ledig. Vi hade en del frågor om branden, bland annat ville vi veta om de hade hört några nyheter, och om det var någon risk att den skulle spridas åt vårt håll, men det gick inte att få reda på, på grund av våra bristande kunskaper i franska.

GPS: N 43°58’13” E 6°11’31”

Pris: 21.60 € / natt för två vuxna utan el

Vi hittade en plats som var bra åt oss, i skuggan under några träd. Det första vi gjorde när vi hade kommit i ordning var att försöka komma ut på internet med telefonerna. ”Endast nödsamtal”, stod det. Efter en stund byttes texten ut, och vi fick H-täckning. Sedan E, nödsamtal och H, lite omväxlande. Vi lyckades få reda på att motorvägen som vi hade kört på nu var avstängd på grund av branden. Evakuering hade påbörjats. Skogen brann okontrollerat, och släckningen försvårades av långvarig torka och kraftiga mistralvindar.

Vad 17 gör vi nu då, tänkte vi. Vi tittade på de andra på campingen, de flesta var fransmän, och de tog det lugnt, drack vin och mådde allmänt gott. Ingen panik där inte. De borde ju veta, tänkte vi. Alltså gjorde vi nästan likadant. Vi hämtade varsin öl. Halvvägs in i ölen konstaterade Lelle att det här känns inte ok, det blir nog ingen mer öl. Det är nog bäst att hålla sig i körbart skick.

Campingen var faktiskt fin, egentligen, men det gick inte riktigt att ta in omgivningarna med all oro i kroppen. Det fanns många fina träd och växter, man såg Alperna långt bort, och med lite regn tidigare under året skulle man ha haft fina gräsmattor att stå på.

Vi strosade runt lite planlöst på campingen och hittade telefontäckning ibland. Våra grannar pratade bara franska, så där fick vi ingen information. Däremot hittade jag en engelsk nyhetssida som rapporterade att det brann väldigt mycket, och att flera nationalparker var avstängda i förebyggande syfte. Det var helt enkelt inte säkert att åka dit, eftersom det var så torrt. De var rädda att folk skulle bli fångade på småvägar utifall det började brinna där också. Det blev inget besök i canyonen, med andra ord.

Vi hittade information om vad mistralvindar är. Det är starka vindar som uppstår under speciella förhållanden, och som blåser kallt ner från Alperna och ut mot Medelhavet. De skulle hålla i sig till slutet av veckan, trodde man, och därför skulle branden antagligen sprida sig till dess. Det blåste för mycket för att det skulle gå att släcka, med andra ord.

Det var då vi fattade beslutet att ta oss långt därifrån, så tidigt som möjligt på morgonen därpå. Enligt de engelska nyheterna såg det ut som att vi skulle vara säkra över natten, om inte vinden vände, och det brukade inte mistralvindar göra. Det var ingen idé att åka på en gång, eftersom det inte gick att hitta någon information om vart branden spreds just då. Det var för mycket som var osäkert.

Jag passade på att ta några skärmdumpar från nyhetsbilderna med kartor i telefonen när jag hade lite täckning, och gick in och jämförde kartbilderna med GPS:n för att välja en lämplig rutt därifrån. Det fick bli en lite preliminär rutt, i väntan på mer information om exakt vart det brann. Motorvägen, A51, var ju avstängd, så den var utesluten. Jag hittade några vägar som gick söderut så att vi skulle komma till Medelhavskusten öster om Marseille, följde vi dem skulle vi kunna ta oss runt branden och sedan mot sydväst bort från Provence. Så fick det bli. Det var våran preliminära evakueringsrutt.

Servicehuset hade sett sina bättre dagar. Det var inte särskilt fräscht. Lite rengöringsmedel hade varit på sin plats. Det kanske var ransonering på vattnet så att de inte kunde städa?

På campingen fanns det en pool. Vi skämtade om att det var dit man fick gå och sätta sig om branden kom. Lite humor hjälper faktiskt ibland, även om den är dålig.

Här har vi floden som rinner sakta och fint förbi campingen. Den passar bra för fiske, svalkande bad, en båttur och… Eller inte. Det hade inte regnat på flera månader, och det hade varit väldigt varmt, så det fanns helt enkelt inget vatten kvar.

Från den torra flodfåran såg man Alperna tror jag. Eller så är det några andra berg.

Trots solen och värmen blåste det väldigt kallt. Det var visst typiskt för de där mistralvindarna. Trots att det var över 30 grader varmt behövde man en tröja. Det var en konstig känsla. Det var kanske inte bara de iskalla vindarna som gjorde att jag frös i och för sig, det kan ju hända att oron spelade kroppen ett spratt också.

Det kändes väldigt olustigt att gå och lägga sig på kvällen. När man är vaken har man ju lite mer kontroll på läget, åtminstone. Vi försökte sova så gott det gick, så att vi skulle orka åka långt morgonen efter.

Det här vill jag aldrig uppleva igen. Just osäkerheten, och att inte ha någon att kommunicera med, var väldigt jobbig. Vi var oroliga och rädda. Samtidigt försökte vi tänka att om branden skulle komma för nära, så borde någon komma och banka på dörren och peka åt vilket håll vi skulle ta vägen.

Det här var nog den värsta semesterdagen jag någonsin har varit med om.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2017-07-23, söndag, dag 10. Camping Municipal Les Lucs.

Bilåkardag igen, för att ta oss närmare vårt mål i Provence. Vi åkte på gratisvägar söderut, förbi Bourg-en-Bresse, Vienne och mot Valence. Vi åkte genom den franska landsbygden på småvägar, genom små trånga byar och en bit längs med floden Rhône. Det var riktigt vackert. Vägarna var hyfsat bra och solen sken. Om man åker i Frankrike, och vill se något annat än motorväg, rekommenderar jag att välja de mindre vägarna. Det tar lite tid, men det är det värt.

Vi hittade flera campingar i ACSI-katalogen, men de var fullbokade. Till slut såg vi en campingskylt och en camping som låg precis bredvid landsvägen, där vi chansade och åkte in. Det fanns en stor parkering utanför, så det skulle inte bli några problem att svänga runt och vända, tänkte vi.

Campingen heter Camping Municipal Les Lucs, och visade sig vara väldigt trevlig. Den har bara 46 platser, och det finns inga aktiviteter där över huvud taget. Precis bredvid finns en liten by med mataffär och några små serveringar.

GPS: N 45°03’59.22” E 4°51’03.71”

Pris: 20.40 € / natt för två vuxna inklusive el

Inne i receptionen möttes vi av en mycket trevlig äldre man, som skrattade mycket. Han pratade hyfsat bra engelska. ”Lediga platser, nu, klockan 16” sa han, och skrattade ännu mer. Samtidigt svarade han i telefonen och talade om för den som ringde att det var fullt. Vi suckade. Det är alltså fullt, frågade vi när han hade pratat klart i telefonen. Det visade sig att det fanns en plats kvar. Den var inte så stor, och den låg precis bredvid infarten till campingen. Om vi kunde lyckas trixa in bilen där, och om det inte störde oss att alla skulle köra förbi vår plats, så skulle vi få den platsen. Åk in och prova först, kom och betala om det går, sa han.

Nu är det ju så att Lelle har blivit väldigt duktig på att backa. Vi har ju haft bilen i några år. Vi körde in på platsen, backade lite snett, körde fram lite snett, backade lite snett och så vidare. Efter ett antal omtag stod vi perfekt. Campingvärden kom och tittade på, och blev väldigt imponerad. Han bad om ursäkt för att den enda platsen han hade att erbjuda var så liten, och undrade om vi var nöjda. Vi var mycket nöjda. Hej Sverige, sa han när han gick förbi oss för tionde gången säkert. Och så skrattade han och hälsade på katten. Mycket trevligt!

Vi fick till och med plats att ta ut markisen, på vår lilla plats. Det behövdes, för nu hade värmen kommit, och vi hade ingen skugga på vår plats. Sent på kvällen var det 30 grader.

Vi hamnade lite nära en buske, men vi har ju dörr på andra sidan bilen också, så det gjorde inte så mycket.

Mitt emot bilen växte det bambu. Lelle tittade efter bambuskott, men vi vet inte riktigt hur de ser ut, när de inte ligger i en konservburk, så han hittade inga.

Gatorna på campingen var enkelriktade, och det var tur, eftersom det var så smalt. Längst bort fanns det en väldigt bra tömstation för toa och gråvatten.

Vissa platser var i minsta laget, så folk parkerade där de fick plats.

Den här felparkeringen, som blockerade vägen till spillvattentömningen, var en av de värre. Jag tror att det var meningen att bilar skulle parkera på parkeringsplatsen utanför campingen.

Precis utanför campingen flyter floden Rhône. Om man gick ut genom grinden vid receptionen, kom man till en promenadväg som gick längs med floden. Det var väldigt vackert.

Servicehuset är litet men fräscht. Dusch är gratis.

Toaletten var inte riktigt i min smak. Jag vill gärna sitta ner och göra det jag ska. Det var skinande rent i alla fall.

Den här campingen får väldigt bra betyg.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2017-07-22, lördag, dag 9. Camping de Besançon – La Plage.

Regn! Blä! Hela dagen.

Vi kom på vart vi skulle åka, så nästa mål blev Provence och Europas största canyon, Gorges du Verdon. Det var för långt att åka på en dag, så vi fick dela upp resan i etapper.

Det tog lång tid att åka. På väg A31 fram till Nancy var det kaos. Det var mycket trafik och långa köer. Vi hade tänkt tanka i Luxemburg eftersom det är billigt där, men vi fick inte plats. I närheten av Nancy körde vi in på en mack, för då var vi tvungna att ha diesel. Det gick bra att komma in och tanka, men sedan kom vi inte därifrån, eftersom någon hade parkerat en bil med släpkärra framför pumparna medan de var inne och åt. Efter en himla massa tutande från alla möjliga håll, var det någon som gick och hämtade dem så att de fick flytta på bilen. Jösses.

Vi fortsatte söderut, och började leta efter någonstans att övernatta i närheten av Besançon. Jag hittade en camping i ACSI-katalogen, och vi fick träff på första försöket.

Receptionsbyggnaden såg lite lustig ut. Det syntes vart den låg i alla fall. Värden pratade bra engelska och var trevlig. Vi blev anvisade en plats som var till för husbilar, och fick en karta med oss, sedan var det bara att betala och köra in.

GPS: N 47°15’57” E 6°4’18”

Pris: 18.82 € / natt, för två vuxna med el

Campingen heter Camping de Besançon – La Plage. Den ligger inte långt från Besançon, men för långt för att gå, och för långt för att cykla när det spöregnar. Mellan skurarna hann vi gå till en mataffär och handla i alla fall.

Längst in på campingen fanns det husbilsplatser. Det var lite blandat med grus och gräs. Platserna var i lagom storlek, och plana. Det var bra markerat med nummer på alla platser. Vid varje väg på campingen fanns det skyltar med platsnummer, så att man såg exakt vart man skulle åka. Det fanns en väldigt bra tömstation för toa och gråvatten.

Vi hamnade väldigt nära servicehuset, som var väldigt fräscht. Dusch var gratis.

Husvagnar och tält hade sin egen avdelning på campingen. Där var det mycket buskar och träd, och väldigt grönt, men platserna var ganska små. Campingen är fin egentligen, men allt blir lite grått och trist när det regnar.

Olivia trivdes med buskarna bredvid vår plats. Det var mycket småfåglar i dem.

Det fanns en fin lekplats, och en kommunal pool, där campinggäster badade billigare.

Vi åt pizza på poolens restaurang. Den var inte särskilt bra. Dessutom var den dyr. Det gick väldigt fort att få pizzan, men det var det enda positiva. Det ska tydligen finnas bättre mat på andra sidan vägen.

Vi hittade ett roligt träd i närheten av vår bil. Det fanns även bambuträd på campingen.

Och dagens väder är… blött. Tur att man har tak över huvudet.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

2017-07-21, fredag, dag 8. Luxemburg och Camping Im Aal.

Vi har campat i Luxemburg en gång förut, och det var ett trevligt land, tyckte vi då. Alltså bestämde vi oss för att ta en natt på en camping där i år också. Vi hade inga speciella planer, så vi valde en camping ur ACSI-katalogen bara.

Campingen som vi valde heter Im Aal, och ligger nära Esch-Sur-Sûre, i nordvästra Luxemburg. Det visade sig att det inte fanns så mycket att göra där. Det finns en by i närheten, men med våra små minicyklar ville vi inte cykla flera kilometer på en smal, kurvig och brant väg, så vi stannade på campingen. Dessutom kom vi fram ganska sent på eftermiddagen, eftersom vi hade varit på vinfestivalen i Mosel kvällen innan.

Den lilla receptionsbyggnaden syntes på långt håll. Det fanns inte så bra parkering där, så Lelle satt kvar i bilen medan jag gick in. Kvinnan där var väldigt trevlig, hon skrattade hela tiden. Hon pratade väldigt bra engelska. Eftersom vi hade så stor bil fanns det inte så många platser som var lediga där vi kunde stå. De hade två platser, som de slog ihop till en, och den kunde vi få om det var ok för oss att det lutade lite. Hon tog med mig in på campingen och visade hur hon hade tänkt innan vi bestämde oss. Jag tyckte att det var helt ok för en natt, så vi åkte in och ställde bilen på plats innan vi gick och betalade. Mycket bra service.

GPS: N 49°54’24” E 5°56’34”

Pris: 21 € / natt, för två vuxna, utan el.

Det här var en trevlig camping, som kändes mindre än vad den är. Trevlig personal, trevligt servicehus, bra café, fin flod att titta på.

Lite lutande blev det, men det funkade. Vi kunde inte få ut markisen ordentligt eftersom vägen var så nära, men vädret var ok, varken regn eller brännande sol, så vi var nöjda ändå.

Vi hamnade väldigt nära servicehuset. Där var det fräscht och fint. Duscharna var gratis. I bortre änden av servicehuset fanns ett café med ölservering.

Olivia var först lite skeptisk. Det var mycket människor i rörelse eftersom vi stod så nära både servicehus och infarten till campingen.

Mitt emot servicehuset och caféet fanns det en liten utomhusscen, där det var karaoke på kvällen. Det lät inte så vidare värst bra, så vi blev glada när ljudanläggningen slutade fungera.

Det fanns flera olika ölsorter i cafét, och vi provade några av dem, så klart.

Platserna på campingen varierar mycket i storlek. Vissa är väldigt små, andra är väldigt stora. Det finns buskar mellan platserna så man ser vart man ska stå. Underlaget varierar, antingen gräs eller gatsten med gräs.

Det finns ganska många platser. Campingen är uppdelad i två sektioner. Om man törs åka över en smal bro över floden finns det väldigt fina platser en bit bort.

Precis bredvid campingen finns den här floden, Sûre. Det var väldigt klart vatten i den. Det gick att fiska, men det var väldigt dyrt, ungefär 200 kr/dygn.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2017-07-20, torsdag, dag 7. Bernkastel-Kues.

Idag tog vi en liten sovmorgon, och väntade på att vi skulle få lite bättre väder. Det regnade på natten, men redan tidigt på morgonen var det väldigt varmt. Luften var så fuktig så att vi blev alldeles klibbiga bara av att sitta stilla. När klockan började närma sig 12 orkade vi inte slappa mera, så vi tog cyklarna och gav oss iväg mot Bernkastel-Kues, ungefär två kilometer från campingen. Vädret började bli bättre, och det började komma fram lite blå hål mellan molnen.

Det tog ungefär 15 minuter att cykla till Bernkastel från campingen. Hjulen på våra cyklar är väldigt små, så det gick inte fort. Vi var, trots långsamheten, alldeles dyngsura av svett och fuktig luft när vi kom fram, så vi satte oss och tittade på båtarna på Mosel medan vi väntade på att torka så pass mycket så att vi kunde visa oss bland folk.

Gamla stan, som verkligen är väldigt sevärd, ligger precis bredvid floden och båtarna. Det är väldigt lätt att hitta dit.

Eftersom vi kom fram så tidigt på dagen, och på grund av det halvdåliga vädret, var det tomt på uteserveringarna. Vi tog första bästa servering och köpte varsin kall öl för att svalka ner oss lite.

Torget i gamla stan. Det finns så många fina byggnader där. Det är helt otroligt vackert. I bakgrunden ser man kullarna med vinodlingar. Det är lite synd att fordonstrafik är tillåten där, men jag tror att det bara är boende och varutransporter som får åka på torget.

Inne i gamla stan finns det mängder av serveringar och små butiker. Torget ligger i mitten, och det finns små gator åt alla håll. Ett tips är att leta reda på en bakgata om man ska äta. ju längre från torget, desto billigare mat.

Det här lilla huset tycker jag om. Det är snett åt olika håll, och står liksom mitt i vägen.

För den som är olydig.

Det var riktigt skönt att gå omkring i Bernkastel på förmiddagen. Det brukar vara trångt och mycket folk, men nu kunde vi promenera i lugn och ro.

En gammal bon-bon-affär med egen tillverkning. Dessutom hade de provsmakning. När vi hade smakat oss igenom ett antal sorter kände vi oss tvungna att handla lite också.

Tåget, ett måste i de flesta små turiststäder i Tyskland. Den här gången nöjde vi oss med att titta.

Här har de pyntat med vinrankor över vägen.

I konstaffären är det givetvis vintema som gäller.

Nästa uteservering. Vi hann med flera stycken under dagen.

Utanför kyrkan hittade jag en fin döskalle.

Korv med bröd. I Tyskland får man en rejäl korv i ett rejält bröd, det får våra korvar att kännas något fjuttiga. Tacka vet jag korv på tyskt vis.

På väg tillbaka mot campingen på andra sidan av Mosel. I takt med att himlen blev blåare ökade strömmen av turister.

När vi kom tillbaka till campingen hade vi fått svenska grannar. De hade ett väldigt ovanligt efternamn, samma som namnet på ett litet område utanför Vansbro, där Lelle är uppväxt. När vi hade pratat med dem en stund kom vi på att de kände Lelles pappa, de visste mycket väl vem han var. Världen är väldigt liten.

På kvällen tog vi cyklarna till Kues. Om jag har förstått saken rätt, så ligger Kues på ena sidan om bron över Mosel, och Bernkastel på andra sidan. Eftersom det har växt ihop så heter det alltså Bernkastel Kues. Tror jag.

Vi åt på restaurangen som ligger bredvid den restaurangen där vi var igår. Lelle beställde matjes (som var ungefär som våran sill) och jag beställde en schnitzel igen, bara för att jämföra. Dagen schnitzel var mycket, mycket bättre än gårdagens, det går knappt inte att jämföra dem. Den här restaurangen heter Ufer Stübchen. Jag kan verkligen rekommendera den. 29.90 Euro för mat och varsin stor öl.

När vi hade ätit cyklade vi vidare till festplatsen i Kues, där det var vinfestival. Det fanns representanter från flera olika vingårdar där. Man köpte ett glas för 2 Euro, och sedan skulle man gå runt och få det påfyllt för ytterligare 2 Euro varje gång. När man ville ha ett nytt glas lämnade man in det gamla och fick tillbaka sina 2 Euro i pant. Smart system. Det fanns ett litet öltält åt mig också, som tur var. Jag dricker ju inte vin, så man kan ju undra vad jag hade att göra på en vinfestival i Moseldalen. Det gick bra ändå, det var väldigt korta köer i öltältet.

Det var ett band som spelade en tributekoncert till Supertramp. Jag tyckte att det lät illa, men Lelle tyckte att de var bra. Vi träffade många trevliga människor, man pratade och hade kul ihop med dem man delade bord med. Sedan gick man till nästa bord vid nästa vinodlare och pratade med dem som satt där. Det var mycket folk och trevlig stämning. Vi kom inte tillbaka till campingen förrän sent på kvällen.

 

Publicerat i Camping, Sevärdheter | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2017-07-19, onsdag, dag 6. Knaus Campingpark Bernkastel-Kues.

Vi åkte redan kl 9 på morgonen. Vi hade bara 12 mil att åka till Bernkastel-Kues, men vi ville komma fram tidigt till campingen. Eftersom det är ett populärt område vet man ju inte hur det ser ut med plats. Vi hade inte behövt oroa oss, visade det sig. det fanns platser kvar även på kvällen.

När man börjar närma sig Moseldalen ser man alla druvodlingar från bilen. Vi har ju sett det några gånger förut, men jag minns hur fascinerade vi var första gången.

Sist vi var här stod vi på en ställplats ca 3 kilometer från Bernkastel. Den här gången ville vi prova campingen, två kilometer från Bernkastel åt andra hållet. Vi kom fram före klockan 12, men fick checka in ändå. Det fanns en stor gräsmatta utan markerade platser där man fick stå om man inte hade bokat. Där fanns många eluttag och en gemensam kran med färskvatten. Allt ingår i priset.

GPS: N 49°54’33.43” E 7°3’9.96”

Pris: 30.30 € / dygn för två vuxna

I receptionen pratade de engelska, och det gick att betala med kort.

Vi lyckades hitta en plats i ett hörn, där det fanns lite skugga från ett träd.

Från vår plats ser vi berg, resten av campingen, en åker med vildvuxet gräs, och några vinodlingar. Man ser inte själva floden Mosel, men vi hör båtarna.

Det finns en stor och fin tältcamping, men den är tom. Där hade jag kunnat tänka mig att stå, om det hade funnits lite skugga. Det finns ingen el där, så de holländska gästerna med sina stora tält står på andra delar av campingen, inklämda mellan husvagnar och husbilar. Det är visst bara vi som vill stå utan el.

Resten av campingen ser ut som vilken camping som helst. Det finns både stora och små platser, men de är upptagna allihop.

De finaste platserna vid floden har säsongarna. De har till och med satt upp egna avspärrningar så att ingen råkar komma för nära eller gå på deras tomt när de inte är där.

Campingen är välplanerad. De bokningsbara, numrerade platserna är bra uppmärkta.

Vi hittade en flaska rom på Lidl. Den var inte särskilt god, men den var billig. 60 kr ungefär. Det går att blanda rom och cola med den.

Vi bestämde oss för att stanna två dagar, och ta en heldag i Bernkastel imorgon. Därför cyklade vi inte dit idag.

Vi cyklade en bit längs med Mosel, men höll oss på motsatta sidan mot Bernkastel. Det är också på den sidan som campingen ligger. Vi hittade ett hotell / restaurang där vi åt schnitzel och rumpstek, och drack 4 öl för 43 Euro. Helt ok faktiskt. Café Rosi, hette det. På restaurangen bredvid, där vi åt dagen efter, hade de ännu bättre mat.

På kvällen fick vi besök av dessa stora fåglar, två stora gäss av något slag. Det tyckte Olivia var väldigt intressant.

Publicerat i Camping | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar