Musikspel för regniga dagar

Både jag och Lelle tycker mycket om musik. I husbilen lyssnar vi mest när det regnar, är det bra väder sitter vi hellre ute och hör på fågelkvitter.

Jag hittade en musikutmaning på Facebook, som jag gjorde om och anpassade efter husbilslivet. 30 day music challenge hette utmaningen.

För att anpassa den lite mer till husbilen, gjorde jag en himla massa små lappar med nummer på, som jag skrynklade ihop och la i en tallrik. Utmaningen går till så, att man tar en lapp, och väljer en låt från en lista på det tema som siffran på lappen motsvarar. Man spelar i turordning ända tills man tröttnar. Jag hittade på några egna alternativ också.

Listan ser ut som följer:

  1. A song you like with a colour in the title
  2. A song you like with a number in the title
  3. A song that reminds you of summertime
  4. A song that reminds you of someone you would rather forget about
  5. A song that needs to be played loud
  6. A song that makes you want to dance
  7. A song to drive to
  8. A song about drugs or alcohol
  9. A song that makes you happy
  10. A song that makes you sad
  11. A song you never get tired of
  12. A song that you love from 2011
  13. One of your favourite 70’s songs
  14. A song that you would love played at your wedding
  15. A song that is a cover by another artist
  16. One of your favourite songs from a movie
  17. A song that features your favourite artist
  18. A song from the year you were born
  19. A song that makes you think about your life
  20. A song that reminds you of your mum
  21. A favourite song with a persons name in the title
  22. A song that motivates you
  23. A song that you think everybody shoud listen to
  24. A song by a band/group you wish were still together
  25. A song by an artist no longer living
  26. A song that makes you want to fall in love
  27. A song that brakes your heart
  28. A song by an artist with a voice that you love
  29. A song that you remember from your childhood
  30. A song that reminds you of yourself
  31. A song you would love played at your funeral
  32. Your favourite political song
  33. Your favourite duet
  34. A song about something you can eat or drink
  35. A song with a geographic place in the title
  36. A song with an animal in it, or in the title
  37. One of your favourite 80´s songs
  38. A song about the weather
Publicerat i Betraktelser | Märkt , | Lämna en kommentar

Ädelfiske och kattanpassning och pyntning av husbil.

Det är inte helt fel att vara permitterad från jobbet ändå. Åtminstone när jag och Lelle är permitterade samtidigt. Vi har jobben kvar, tjänar lite mindre, men har tid och råd att använda husbilen mer än normalt. Perfekt så här på våren. Man kan liksom åka iväg en liten sväng och låtsas som att världen är normal igen en stund.

På torsdag förmiddag åkte vi till Långtjärnarna, mellan Malingsbo och Ludvika. Vi var där mycket förr, men nu var det ett tag sedan. Vi slutade att åka dit för några år sedan pga av all fylla som var där. En gång när vi var där, det måste ha varit över 10 år sedan, hamnade vi mitt i ett knivslagsmål som startade för att någon hade gjort fel saker med fel person i en husvagn. Båda parter var med på det, verkade det som, men inte deras respektive partners…

Nu var det faktiskt mycket lugnare. Det kan bero på två saker gissar jag på: vädret, som pendlade mellan sol, regn, hagel och snö, och att man numera måste lösa fiskekort för att få stå där.  Fiskekort kostar 195 kr/dygn. Jag tycker att det är helt ok att man måste lösa fiskekort för att campa där, men priset är lite för högt, med tanke på hur lite det nappar.

Bild från Sveaskogs hemsida, mer info hittar du här: Sveaskog.

Man står fint i tallskog. Det är både små och lite större fickor in i skogen. Man får se upp när man ställer sig på plats, så att man inte kör in i någon tall. Alla platser ligger väldigt nära sjöarna. Det finns tre sjöar: Övre och Nedre Långtjärn, som är lite mindre, och Mellan Långtjärn, som är större. På platsen finns utedass, soptunnor och ett par grillplatser.

Vi hamnade på en av de större platserna. Om man kommer samtidigt, och känner varandra, får det lätt plats åtminstone tre stora bilar där, men då kommer en att blockera utfarten för en annan.

Det står både husvagnar och husbilar lite här och där i skogen. Det syns vart det går att stå, sedan beror det på hur skicklig man är på att manövrera bilen om man vill kunna ta sig in på alla platser.

Vi satsade på bottenmete på fredagen. Lelle provade att kasta någon timme först, men det blåste alldeles för mycket för att det skulle gå bra. Bottenmete brukar funka på regnbåge, men det är lite slöhetsvarning på det.

Runt stora sjön är det ganska bra stigar att gå på. Det är en del rötter att se upp för, men man håller sig torr om fötterna. Runt de andra tjärnarna kan det vara blött ibland. I änden av Mellantjärnen finns det en handikappbrygga precis vid bilparkeringen.

Vi hade sällskap av tre lommar, två änder och ett gäng fiskmåsar när vi väntade på fisk. Fiskbilen kom och satte i fisk medan vi satt vid sjön, men det var svårt att se hur mycket.

Där satt den, en regnbåge på dryga kilot. Vi fick två regnbågar i liknande storlek på hela dagen. En var, som tur var, så att vi slapp bli avundsjuka på varandra. Jag drog i och för sig upp fisken på Lelles spö också, eftersom han var och letade efter torra pinnar i skogen just när det nappade. Det var kallt som 17 så jag var glad att jag hade min vinterjacka med  i bilen.

På lördagen flyttade vi till rastplatsen vid sjön Lumsen, även det mellan Malingsbo och Ludvika. Där får man stå gratis i 24 timmar. Här finns utedass men inga soptunnor. Vi åkte en liten upptäcktsfärd innan vi hamnade där, ca 8 mil på dålig grusväg där de hade drivit timmer ur skogen. Vi tänkte stå på en annan plats först, men där var det redan upptaget. Alltså hamnade vi vid ”gräsmattan”, som vi kallar den för.

Det finns flera platser att stå på, men många lutar ordentligt. Det räcker inte med vanliga nivåklossar för att få bilen rak. Vi har glömt att lägga i våra klossar i bilen, de ligger fint hemma i källaren. Vi hade tur och hittade en kloss vid Långtjärnarna som någon hade lämnat. Den var lite trasig, men fullt användbar, tillfälligt åtminstone. Vi behöll den som reserv, och fick samtidigt med oss något som någon annan ansåg var skräp från skogen.

Genom träden skymtar man sjön Lumsen. Skräddartorpsån rinner ut i sjön inte långt ifrån där man campar. Det går att stå precis vid ån också, nära en liten fors, men där var det fortfarande alldeles för mjukt och blött i gräset.

Utrymmet vid ”gräsmattan” är ganska stort, men inte så privat som i skogen. Till höger i bild skymtar man vår bil. Bilden är tagen från kullen där stugorna står.

Vid rastplatsen finns det en iordninggjord grillplats.

Det finns ett par övernattningsstugor som ligger fint på en liten höjd.

Det finns gott om utrymme i en av de båda stugorna. Det är ju bra för den som inte har eget boende med sig. Ved får man ta med sig själv. Det finns en vedbod som brukade fyllas med ved för några år sedan, men den fylls inte längre.

I den andra stugan såg det dessvärre ut så här. Tråkigt.

Det finns ett litet vindskydd på platsen också. Jag vet inte hur det ser ut inuti, för jag kunde inte öppna dörren. Handtaget var trasigt, och jag orkade inte lyfta dörren.

Vi hade ingen torr ved, och ingen folie, så vi la en av våra regnbågar direkt på grillen. Det blev himla gott ändå.

Vad hände mer i helgen då? Vi tillhör ju dem som reser med katt, så vi har ägnat tid åt att kattanpassa bilen. Olivia, som blir 16 år i år, är van att resa, så hon anpassade sig fort till nya bilen. Hon hade lite problem att hoppa upp i sängen, den är högre än i de bilar vi har haft förut, så det måste vi lösa. Lelle har planer på att bygga någon form av handikappramp. Olivia är pigg för sin ålder, men hon hoppar inte gärna så högt längre.

Hon har fått en undangömd matplats, där hon kan äta i lugn och ro, precis som hon vill ha det. Dessutom slipper vi andra snubbla på matskålarna. Under en av sofforna fanns det en perfekt plats. Min tanke var ju inte att hon skulle äta från det hållet som hon sitter åt nu, jag tänkte att hon kunde vara på utsidan av skålarna för att äta, annars blir det trångt, men hon är egensinnig och gör som hon vill.

Vi duschar sällan i husbilen på helgerna. Skulle vi behöva duscha så har vi en bärbar utedusch. Duschrummet har helt enkelt fått bli plats för kattlåda. Där är det enkelt att sopa upp sand som hamnar på golvet, och det är enkelt att spola av väggarna om det dammar. För att hålla dörren öppen när vi står stilla använder vi en poolleksak som vi har skurit skåror i. Då slipper vi göra åverkan på bilen för att fästa en hasp eller liknande.

På båda sätena sätter vi bilmekarskydd när vi står stilla, för att undvika att ryggstöden används som klösbräda. Det funkar kanonbra. Alla andra säten är inklädda med filtar.

Under helgen passade vi även på att pynta lite. Gökuret från Rothenburg ob der Tauber kom på plats ovanför dörren.

Husbilshäxan hamnade på en plats där hon kan övervaka hela bilen, det är hennes jobb.

Lite blommor och dubbelhäftande tejp gjorde bilen extra hemtrevlig. Jag har aldrig haft blommor i någon av våra andra bilar, men den här bilen behövde det, kändes det som. Det kan bero på att jag helt plötsligt har blivit intresserad av blommor, sedan vi köpte hus.

Den här gamla tavlan har hängt med oss i många år, husbilar och husvagnar. Nu pryder den vår Rapido.

Jag skrev i ett antal grupper på Facebook och efterlyste tips på vart vi kan åka på kortare helgturer. Man blir ju lätt hemmablind och hamnar på samma ställen om och om igen, för enkelhetens skull. Jag fick en himla massa tips om både Coronarestriktioner och annat, men även många om olika platser i närheten. Jag listar dem här, både för er andra som vill  ha tips, och för mitt eget minnes skull. De gröna har vi redan besökt. Som synes har vi en hel del att beta av.

  • Falkuddens Camping i Näs, liten och fin utsikt
  • Westerqwarn ställplats, Strömsholm
  • Grythyttan
  • Rågåstjärn
  • Ljustjärn
  • Krampen
  • Liens camping
  • Alnängbadet, Örebro
  • Björnön, Mälaren
  • Klotens Camping
  • Nora
  • Mottala Ställplats, 2 stycken
  • Malingsbo Camping
  • Laxtjärn, Kopparberg
  • Tyllsnäs udde, Borlänge, Camping vid Dalälven
  • Vinön, Hjälmaren
  • Grangärde
  • Knuthöjdmossens naturreservat, Hällefors
  • Fagersta, Ställplats vid hamnen
  • Ramnäs ställplats
  • Stävresjön, väster om Sala
  • Västerfärnebo
  • Sala, Silvköparens camping
  • Gysinge, ställplats
  • Hedesunda Camping
  • Malmköping
  • Färnebofjärdens nationalpark
  • Tiveden nationalpark, Fagerström
  • Fagertjärn
  • Mälarbadens Camping, Torshälla
  • Åkers kronopark. Grusplan, ädelfiske
  • Tängerdalens ställplats i Övertänger
  • Enviken, Dalarna
  • Filipstad, ställplats
  • Kristinehamn, ställplats
  • Bjurbäckens slussar
  • Sparreholm
  • Enköping
  • Åkers Styckebruk, Holmsjön, fricamping
  • Oxelösund, femöres ställplats
  • Vadstena
  • Tåkern, ställplats
  • Immen
  • Bjurbäckens slussar
  • Järle, Svalbo café
  • Taxinge slott
  • Östa camping, Tärnsjö
  • Vingåker, Läppe camping
  • Västerås hamn
  • Hedtjärn, Ludvika
  • Hamptjärn mellan Norrhyttan och Ulriksberg mot Säfsen
  • Ånnaboda
  • Falkasjön
  • Dammen i Kilsbergen utanför Örebro, ev. Tärnsjö östa camping
  • Valkalampi (Jädraås)
  • Hälleskogsbrännan
  • Sala Silvergruva
  • Frösåkers brygga
  • Långholmens brygga
  • Björnö
  • Badelunda café
  • Trummelsbergs hyttruin (eventuellt campingförbud). Finns plats längre in.
  • Ängelsberg
  • Bisonfarmen i Avesta
  • Djuprämmen, Filipstad
  • Säfsen
  • Hjälmare docka
  • Hälmare kanal
  • Ramsberg, Ölsjöns camping
  • Lisjö
  • Brattforsheden, Filipstad
  • Aspa båtklubb, ställplats, 1 mil från Askersund
  • Seglingsberg mellan Ramnäs och Virsbo
  • Trångfors smedja
  • Ängsö
  • Kallerö, Östhammar

 

Publicerat i Fricamping | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Premiärtur med nya husbilen.

Fredag 2020-05-08 fick vi äntligen hämta vår nya husbil, som vi har väntat på i evigheter känns det som. Vi väntade bara i två veckor, men det kändes mycket längre. Nu äger vi en Rapido från 2011.

Vi fick himla bra bemötande i Tumbo, där vi köpte bilen. Vi fick även en bra genomgång av det som var nytt för oss i bilen.

Redan när vi åkte de fyra milen hem från firman kändes bilen väldigt rätt. Man satt bra, och den var bra att köra.

Vi åkte hem och kastade in alla saker huller om buller i garaget och inne i bilen. Det enda vi tänkte på var att placera kartonger och kassar så att grejerna inte skulle flyga omkring.

När allt var iplockat åkte vi iväg. Eftersom vi inte trivdes med Knausen som vi hade innan, och som vi organiserade allt i skåp och lådor i hemma innan vi åkte, gjorde vi som när vi hämtade bil 1 och 2. Vi siktade på en plats vid en igenvuxen sjö, där vi stod och plockade in allt på plats i både Euran och Bürstnern. Det var tyvärr fullt vid sjön, så vi hamnade ett par kilometer därifrån, vid Övre Hedtjärn, strax norr om Ludvika och Nyhammar.

Det som krävs för att stå vid Övre Hedtjärn är att man köper fiskekort. Det är fin natur och fina sjöar där, men vi hade inte riktigt tid att njuta av det, med alla saker som skulle packas in i skåp och lådor.

En sak som skiljde mycket från Knausen, förutom planlösningen, är att det är väldigt bekväma soffor. Det är en helt annan komfort i Rapidon. Utrymmet fram kändes enormt, det liknar det vi hade i Bürstnern, och det var det vi saknade och ville tillbaka till nu när vi bytte. Bordet går dessutom att snurra och vrida och vända på på en massa olika sätt.

Köket är väldigt praktiskt, med massor av skåp och lådor. En nyhet för oss är att det finns två diskhoar, vilket var väldigt smidigt när man diskade. I den inre finns det ett extra ”lock” några centimeter nedanför kanten, som blev en väldigt bra avrinningsyta mellan disk och skölj.

Sängarna var bekväma, men lite svåra att ta sig upp i, särskilt för mig som har fibromyalgi. Det såg vi redan när vi tittade på bilen, så vi hade förberett oss genom att köpa en extra pall. Den passade perfekt och underlättade för mig. Pallen väger just ingenting heller, och blir ett bra hjälpmedel för att jag ska nå de översta hyllorna i köksskåpen. Det fanns inte så många skåp vid sängen, men det kompenserades via lådor under sängarna.

Under den ena sängen finns detta stora skåp. Hela jag får plats utan problem.

Inne på toaletten fanns massor av skåp och hyllor. Två av dem missade jag till att börja med, de satt dolda bakom speglar. Det var ganska gott om plats att sitta också.

Duschen har vi inte hunnit prova än. Den är inte stor, men det ser ut som att det kommer att funka bra. Man tar ju ändå inga långa duschar i bilen, så det behövs inte mer utrymme än att man precis får plats, tänker jag.

Garaget är fortfarande oorganiserat. Just nu består innehållet mest av tomma påsar och kartonger som vi fraktade husgeråd och annat i. Det ska bli ordning där en annan dag.

Vi kom på att det inte är frostad plast i fönstret till toan, så alla ser rakt in när man sitter där. Det är ett mindre problem, som går enkelt att lösa genom att dra upp mörkläggningsgardinen en bit. När man står själv i skogen kan det ju faktiskt vara trevligt med lite utsikt när man är på toa.

Vi hittade en extra toakassett i garaget, det är tydligen standard på den här bilen. Mycket bra.

Vi hann också testa vår Efoy bränslecell. Det är en ny grej för oss, vi har alltid haft solceller innan. Den verkade funka, den lät och laddade batterierna fulla i alla fall. Vi får väl se längre fram hur stor nytta den gör.

På lördagen åkte vi in till Ludvika och köpte fack till besticklådorna, för det saknades.  När vi hade handlat klart bytte vi plats, och hamnade på en plats som vi kallar för ”gräsmattan”. Den ligger mellan Malingsbo camping och Ludvika, vid en sjö som heter Lumsen. Här är det gratis att campa, men inte mer än 48 timmar, tror jag att det är.

Vi började få ordning på grejerna, och hann sitta ute i solen en stund.

Det här är en bra plats att stå på en natt eller två. Det finns mycket bär och svamp i skogen, och i sjön kan man fiska gädda, om man tycker om det. Det är sveafiskekort som gäller då.

Uppe mellan träden finns det en övernattningsstuga. Det har hänt att de som har hand om platsen har lagt ut ved som man har fått använda för eget campingbruk, men jag vet inte om det görs längre.

Naturen är cool med lite fantasi. Här ser jag ett ansikte med två mörka ögon, en mun, en massa skägg och en lustig tupé på huvudet. Man kan också se det som ett övervuxet vindskydd, beroende på hur man väljer att se på saker och ting.

Jag har tittat på en sån här lampa ett tag, men tyckt att den var onödigt dyr. När vi ändå var i Ludvika råkade vi gå in på Kurts husvagnar och köpa en. En present till nya bilen måste man ju ha.

Efter den här premiärturen trivs vi väldigt bra med nya bilen. Layout, komfort och köregenskaper är precis som vi vill ha det. Den påminner som vår gamla Bürstner, som vi hade i 7 år (tror jag). Den påminner inte alls om Knausen som vi hade en kort tid därimellan. Den kändes aldrig riktigt som vår bil, den kändes inte ”hemma”. Rapidon känns hemma på en gång, så jag tror att vi kommer att trivas bra med den.

 

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , | Lämna en kommentar

Funderingar om mycket.

Idag är det en sådan där dag när jag funderar extra mycket. Det är måndag, och det betyder att vi får hämta våran nya husbil den här veckan, efter mycket om och men. Vi blev tydligen rejält lurade när vi köpte den förra, vilket påverkade inbytespriset väldigt rejält, men tack vare en snäll pappa så löste det sig.

På fredag åker vi och hämtar den här snyggingen, äntligen. Nu har vi varit utan husbil i över två veckor, och fy 17 vad naken man känner sig. Jag längtar… men snart kan vi åka ut igen.

Jag längtar tills vi får hämta nya bilen, ja. Jag längtar också efter en tid då allt återgår till någon form av normalläge igen, så att vi kan åka så planlöst och bekymmerslöst som vi vill göra. Jag längtar efter uteserveringar i Tysklands korsvirkesstäder, där man kan sitta och se på folk som går förbi. Jag vill uppleva friheten att vakna på morgonen och åka dit som solen skiner. Eller åt andra hållet.

I Wolfhagen hittade vi både uteserveringar och en fin staty. Wolfhagen ligger längs Deutsche Märchenstraße, och sagan om vargen och de sju killingarna kommer därifrån, om någon minns den.

Bilden ovanför är tagen i Hann. Münden, där sagan om Törnrosa har sitt ursprung. Här möts Märchenstraße och Fachwerkstraße. Det finns ca 700 korsvirkeshus här, läste jag någonstans. Uteserveringar finns givetvis också.

Jag vill kunna ha friheten att hamna på slingriga vägar i Provence, där man får hålla andan i kurvorna. Just den här kurvan finns i Gorges du Verdon, som var en himla häftig upplevelse. Det fanns inga uteserveringar där, men det var inget man saknade heller just då, möjligtvis efteråt.

Jag kommer att sakna känslan av att upptäcka nya städer, nya vyer och intryck i sommar. Visst finns det mycket fint i Sverige också, men det känns inte lika nytt och spännande på något vis. Jag gillar värmen söderut, jag gillar kulturen, jag gillar folket, jag gillar att kunna äta sig rejält mätt på bra mat till bra pris på en restaurang på en trottoar.

Det här sättet att campa tycker jag också om. Vi hittade en liten fiskesjö med tre husbilsplatser i södra Danmark, där medlemmar i Pintrip får övernatta. Gratis, dessutom. På en sådan plats får man lite välbehövlig vila innan man ger sig iväg för att skaffa nya intryck igen.

Vad händer nu då?

Jag är ganska säker på att vi får ställa in oss på att campa i Sverige i sommar. Det funkar också, men jag kommer som sagt att sakna mycket. Det känns som att jag har sett en stor del av Sverige redan, men det finns säkert nya saker att upptäcka.

På bilden ovanför ser du min farfar och farmor i Grövelsjön någon gång på 70-talet. Det är så jag är uppväxt: med husvagn i skogen, med en lägereld, vid något fiskevatten. Jag tycker fortfarande om att campa så, och gör det ofta på helgerna, eftersom vi har turen att ha fiskevatten inom några mils avstånd. På semestern vill jag göra annat.

Farfar, med sin stora och vildvuxna mustasch, hunden Pia och en fisk. Det är så jag kommer ihåg min farfar. Och att han alltid gav mig sotig och svart grillad korv.

Ett himla roligt minne jag har, är från när farfar, farmor, jag, mina föräldrar och min bror var ute med två husvagnar. Vi hade till och med investerat i varsitt förtält, vilket var väldigt lyxigt då. Jag och farfar var ute och fiskade sent på kvällen/natten, och smorde in oss med beckolja för att klara oss från knotten. När vi kom tillbaka hade alla andra gått och lagt sig, och vi smög försiktigt in i respektive husvagn. Min mamma hörde när jag kom in, och skrek i högan sky: ”UUUT, du stinker!”. Hon gillade tydligen inte lukten av beckolja. Ute träffade jag farfar igen. Han hade råkat ut för samma sak. Vilket av förtälten vi sov i minns jag inte, vi tyckte inte att det var någon vits att tvätta oss i alla fall.

Det var jag, farfar och hunden, liksom. Vilken trio!

Det kan bero på alla husvagnsresor till skogen och fisksjöar i både Sverige och Norge att jag uppskattar det så mycket nu när jag är vuxen. Det är där jag samlar kraft och energi. Det är där jag vilar.

Jag älskar Sverige och vår natur. Vi bor i ett mycket vackert land. MEN… jag vill inte vara kvar här på semestern, då vill jag ut och upptäcka resten av världen. Det kom jag på att jag var tvungen att göra efter att vi hade sett Nordkap. Vi har Kirkenes kvar att beta av i och för sig, och dit åker vi nog i sommar om Norge är öppet. Oavsett vart vi hamnar så blir det säkert bra, fast annorlunda. Det kanske blir en resa för att återuppleva gamla minnen?

Jag saknar den här lille mannen. Philip, min systerson och gudson, som jag inte har träffat sedan Corona kom till Sverige, trots att han bara bor fyra mil härifrån. Både jag och min sambo tillhör riskgruppen, och försöker undvika att träffa för mycket folk, dessutom har både min syster och hennes karl varit sjuka. De är friska nu igen, så snart är det dags att träffa lillemannen. Han har ju lärt sig att gå sedan jag träffade honom sist, och det måste jag få se snarast möjligt. Jag kan inte få egna barn, så han är liksom min unge. En vacker dag ska han hänga med och campa i skogen, och min sambo ska tillverka hans första egna kniv. En barnsäker sådan, så klart. Jag ska grilla sotig och svart korv åt honom.

I väntan på att vi får hämta nya husbilen, och för att inte klättra på väggarna, sysselsätter jag mig med en himla massa saker. Både jag och min karl är permitterade, vi jobbar bara 40%, så vi har väldigt mycket tid över.  Vi skulle kunna gå ner i källaren och rensa bland alla husbilssaker, men det känns inte så kul. I stället övar jag mycket på mitt dragspel. Jag fick för mig att lära mig att spela för ett år sedan, och nu börjar vissa låtar gå hyfsat bra.

I juni blir jag bonusmormor. Det betyder att jag har en del jobb med ett av mina andra intressen. En dopvepa måste broderas till den lille som är på gång.

Jag är himla tacksam att jag har en trädgård att pyssla i när vädret tillåter, annars skulle jag nog få tokspel. Ingen husbil, permitterad, låt bli att träffa för mycket folk osv. Då är trädgården väldigt bra. I år ser det ut som att det kommer blommor i min syrenbuske för första gången, fåglarna har fått ett bad, insekterna har fått ett hotell som jag har planterat massor av perenner runt, rabatten och hallonhäcken ska rensas från ogräs en annan dag.

När nya husbilen blir hämtad tänker jag åka iväg varenda helg, och mitt i veckorna också, beroende på när det ska jobbas. Tills vidare kommer vi att hålla oss i vår region, och eventuellt åka över gränsen till Dalarna en liten bit. Lelle är ju dalmas från början, så lite fusk kan det nog bli. En eller två mil till någon favoritsjö.

Jag vet inte om man ska tro på skrock, men jag gör det när det passar mig själv. När vi köpte både vår första och vår andra husbil, lastade vi in alla saker huller om buller i kartonger, påsar och sopsäckar, och åkte till en igenvuxen sjö där vi organiserade och packade in allt. Samma sjö båda gångerna. Vi trivdes väldigt bra med de båda bilarna. Den tredje bilen packade och organiserade vi hemma, och den trivdes vi inte alls med. Alltså kommer vi att kasta in allt huller om buller i garage, på golvet och de mjuka sakerna i sängen, sedan åker vi till vår igenvuxna sjö, öppnar en pilsner och börjar organisera. Då borde det bli bra med den nya bilen. Eller? Så tänker jag.

På fredag får vi hämta den. Äntligen!

Publicerat i Betraktelser | Märkt , , | Lämna en kommentar

Biltrubbel, otur, grundlurade och till slut tur. Kanske.

Förra försommaren skulle vår trotjänare Bürstner besiktigas. Frid och fröjd, förutom att handbromsen inte gick igenom. Efter upprepade besök på verkstad och ett par ombesiktningar gick den fortfarande inte igenom. Vad gör man då om man är sugen på att åka på semester? Man spontanbyter bil förstås.

Vi gillade inte riktigt planlösningen på vår nya Knaus, men vi tänkte att vi vänjer oss. Det gjorde vi inte, så i förra veckan tittade vi på en annan bil, en Rapido. Den föll vi verkligen för. Vi skrev på papper, och får hämta den 8/5. Härligt!

Ända tills idag. Idag ringde nämligen försäljaren och upplyste oss om att vi har blivit grundlurade när vi köpte vår Knaus förra året.

När de gick igenom vår Knaus inför bytet på nya firman, hittade de ett rejält motorfel, som måste ha funnits där ett tag. Vi har bara haft tur att motorn inte har skurit helt. Försäljaren hade varit i kontakt med förra försäljaren och frågat när bilen servades senast, eftersom vi inte hade några kvitton på det. I början av 2018, hade han fått till svar. Till oss sa gamla försäljaren att olja och filter byttes innan vi hämtade den, vilket alltså inte stämde. Om det skulle ha gjorts, så skulle de ha upptäckt felet, och det kanske är förklaringen till varför de gav 17 i att serva den.

Ihop med en del andra fel, bland annat sprickor i fronten som har dolts tillräckligt väl för att vi inte skulle se dem, så gick notan på 153.000 kr. 153.000 kr! Det är himla mycket pengar. Den nya säljaren rekommenderade oss att kontakta allmänna reklammationsnämnden och få hjälp att häva köpet. Något bilbyte blir det inte eftersom det inte går att fixa in så mycket pengar i lånet på den nya.

Blä, blä och blä!

Efter mycket pusslande och vridande och vändande och räknande och samtal till min far, kommer vi att få loss pengar, så bilbytet kan bli av. Vi kommer inte att ha råd att åka så långt de närmaste åren visserligen, men vi får en bil som vi tror att vi kommer att tycka lika mycket om som Bürstnern.

Vad har vi lärt oss av det här då? Se upp väldigt mycket för vissa husbilsfirmor. Alla är helt enkelt inte att lita på. Inte ett himla dugg.

Dessutom ligger vi redan i tvist med den gamla firman. Vi hade en tid hos dem för att fixa handbromsen på Bürstnern (tid nummer tre tror jag), och den tiden bokade vi av när vi bytte bort bilen. Priset för trasig handbroms drogs av vid inbytet. Allt fixat och under kontroll. I december, tror jag, får vi en faktura på 6.500 kr för handbromsbyte som har utförts i augusti. Vi bytte bilen i juli. den fakturan har vi hållit på att bestrida sedan dess.

Jag kommer inte att skriva namnet på någon av firmorna här, varken den bra eller den dåliga firman. Inte än åtminstone.

Publicerat i Betraktelser | Märkt | 1 kommentar

Lär känna husbilsbloggarna

Det här inlägget är en del av en serie med inlägg där flera husbilsbloggare berättar mer om sig själva och sina erfarenheter. Vill du läsa fler resebloggar? Du hittar dem på sidan ”Husbilsbloggarna” på Facebook.

Vem är ni?

Vi som åker i husbilen är Helen och Lennart (Lelle). Katten Olivia, som fyller 16 år i år, har också varit med på våra resor sedan hon var liten. Hon har blivit riktigt resvan, och trivs med att vara på resande fot. Det är Lelle som kör bilen, eftersom jag nyss har tagit körkort på äldre dagar. Planen är att jag ska ta C-kort så småningom, Lelle har haft sitt B-körkort så länge så han får köra tung bil med det. Bloggen och det mesta av fotograferingen sköter jag om.

     

Vi jobbar inom industrin båda två. På helgerna åker vi ofta ut en kortare vända med husbilen, gärna till någon sjö i skogen. Vi utgår från Västmanland och har ganska många sjöar runt omkring oss.

På somrarna åker vi på längre resor. 2013 nådde vi Nordkap, och bestämde oss för att börja åka söderut för att utforska Europa. Sedan dess har vi varit i bland annat Portugal, Spanien, Frankrike och Tyskland.

Vad har ni haft för husbilar?

Vi började med husvagn 2001, en gammal Polar 4.70 från 1977. Efter att ha gått igenom ett antal husvagnar bytte vi till husbil 2009. Husbil passar vårt sätt att resa mycket bättre, eftersom vi sällan står still.

Vår första husbil var av märket Eura Mobil 6.65 HS, årsmodell 2004. Den trivdes vi väldigt bra med, mycket för att det var vår första husbil, tror jag. Det var bra kvalitet och så fanns det en rundgrupp och ett stort fönster bak.

2012 var det en regnig sommar. Vi åkte in till en husbilsfirma för att titta på bilar. Se men inte köpa. En stund senare hade vi skrivit på papper och köpt en Bürstner Elegance 821, årsmodell 2007. Den bilen trivdes vi väldigt bra med. Den var bra att köra och den var väldigt välplanerad invändigt.

Våren/sommaren 2019 fick vi problem med vår älskade Bürstner. Handbromsen gick inte igenom besiktningen, trots flera reparationer. Semestern närmade sig. Vad gör man, om man vill komma iväg? Vi kunde ju inte åka med en obesiktad bil.

Vi åkte till en firma i närheten och bytte vår Bürstner mot en Knaus S Liner, årsmodell 2007. Vi trivdes inte riktigt med planlösningen, men vi tänkte att vi vänjer oss nog.  Sängarna var bekväma och den gick bra att köra, men vande oss med planlösningen gjorde vi inte.

Nu väntar vi på att få hämta bil nummer fyra, en Rapido 10066 DFH, årsmodel 2011. Den har en planlösning som kändes bra på en gång, den här bilen kändes som att den kan bli våran på ett sätt som Knausen aldrig blev.

Vad är det bästa och det sämsta med husbilen ni har nu?

Det bästa är köregenskaperna. den är väldigt pigg och bra att köra. Det sämsta är att vi inte alls kommer överens med planlösningen. Därför byter vi bort vår Knaus efter mindre än ett år. Den blir säkert bra för någon annan.

Vart är ni just nu och hur ser resplanerna ut för 2020?

Igår kom vi hem efter några dagar i skogen, med fiske och korvgrillning.

Våra planer för 2020 var att fortsätta utforska Europa, men det ser ut som att vi måste ändra planer på grund av Corona. Som det ser ut nu har vi tre planer, beroende på vilka gränser som är öppna.

  1. Åland, där har vi aldrig varit.
  2. Kirkenes. Vi har ju varit i Nordkap, men vi kom aldrig till Kirkenes. Där kan vi kanske se in i Ryssland. Vi kan också passa på att åka på valsafari på Lofoten igen. Vi gjorde det för en massa år sedan, och såg en kaskelott, men jag vill se späckhuggare också.
  3. Åka runt i Sverige. Kanske till Gotland igen. Eller Vildmarksvägen igen. Eller Abisko igen. Vi får helt enkelt ta dagen som den kommer och se vart vi hamnar.

Vad är eran favoritplats?

I stort sett alla platser, beroende på humör. Platser med fina vyer är aldrig fel, små, mysiga korsvirkesstäder i Tyskland med en trevlig uteservering är också helt ok.

Vår favoritplats är där husbilen befinner sig.

Vart åker ni inte tillbaka?

Någon sådan plats finns inte. Vi brukar försöka hitta platser där vi aldrig har varit tidigare. Visst finns det campingar som har varit mindre bra, men vi kan ändå åka tillbaka om vi har vägarna förbi och inte hittar någon annan stans att sova. Det kan ju ha blivit bättre sedan sist vi var där.

Detta glömmer vi inte:

Oj, det är mycket. Känslan av att nå Nordkap. När vi såg Alperna för första gången, med de storslagna vyerna. När vi åkte över Öresundsbron första gången och såg resten av Europa.

Großglockner. Där gjorde vi som man ska när vi körde ner, vi hade låg växel och motorbromsade efter konstens alla regler, ändå blev bromsarna överhettade och slutade att fungera. Lelle hittade en liten grusväg som sluttade svagt uppåt ungefär halvvägs ner, i änden av den fick vi stopp på bilen, precis före en betongmur. Det bolmade rök från bromsarna, och vi hade både fotbroms och handbroms i, ändå rullade bilen. Det var otäckt. Där fick vi sitta och vänta i en timme på att bromsarna skulle svalna.

Två haverier på samma vecka. En måndag i Frankrike stannade vi för att handla. När jag hoppade ut ur bilen hörde jag att det pyste om däcket. Ingen av oss pratar franska och vi visste inte riktigt vart vi var eller hur vi skulle gå till väga. Efter lite sökande på google kom vi fram till att vi skulle ringa försäkringsbolaget. Sagt och gjort. De fixade allt, och efter en lång väntan kom en man och fixade vårt däck. Med hjälp av en ordbok fick vi veta att vi hade en spik i däcket.

Fredag, samma vecka. Autobahn i Tyskland. Växellådan slutade fungera. Hur kul är det att köra på 1:ans växel på Autobahn? Inte kul alls. Vi tog oss till närmsta avfart, och hittade en ställplats i Rothenburg ob der Tauber. Vi kontaktade försäkringsbolaget, som kände igen oss sedan måndagens punktering. Vi kom överens med dem att vi stod bra där vi stod, och att de skulle skicka bärgare och ordna med verkstad efter helgen, och så blev det.

Försäkringsbolaget fixade bärgare, verkstad och hotell. Det visade sig att kopplingen hade skurit helt, så vi fick köpa en ny. Totalt kostade bildelarna nästan 20.000. Resten stod försäkringsbolaget för.

Tur i oturen var att vi hamnade i just Rothenburg ob der Tauber. Vi blev kvar till på onsdagen, men det gick ingen nöd på oss. Staden hade väldigt många fina korsvirkeshus, uteserveringar och ett väldigt stort julmuseum i tre våningar. Vi besökte även ett kriminalmuseum med massor av olika tortyrinstrument.

Vad är bäst och sämst med husbilslivet?

Bäst är nog friheten. Att bara kunna åka vart man vill (i stort sett) och att ha ett andra hem på hjul. Sämst måste vara att man måste åka hem. Det finns så himla mycket värld att upptäcka, och alldeles för lite tid.

Har ni några husbilstips?

När du köper bil, var noga med att fundera på vad du vill ha. Vad ska du göra, vilken planlösning trivs du med. Jämför flera olika bilar, och låt känslan bestämma vilken du ska välja.

Var inte rädd. Våga prova nya platser. Om du åker utomlands löser sig mycket med en ordbok, ett leende och lite gester, om du inte kan språket. De flesta är väldigt trevliga och hjälpsamma om du ler lite.

På vintern, se till att du har gasol och laddade batterier om du ska fricampa. En snöskyffel är också bra att ha med sig.

Våra bästa hjälpmedel för husbilsresan:

Jag tycker om kartböcker. Gamla hederliga kartböcker. Och campingkataloger. Appar är inte min grej.

Vi har en bra Europa-atlas, i kombination med en GPS. När en GPS går sönder, vilket har hänt oss, är det himla bra att ha en riktig kartbok i beredskap.

Vi använder tyska BordAtlas mycket, där finns en himla massa ställplatser. Favoriten bland campingkataloger just nu är ACSI, den använder vi mycket i Europa.

Andra bra att ha saker är snöskyffel på vintern, och motorsåg när man ska fricampa i skogen. Man vet aldrig när det har blåst ett träd över små grusvägar, och det är inte kul att backa långt. På sommaren är det himla praktiskt att ha med sig ett duschdraperi, som enkelt kan flyttas runt markisen för att få skugga.

Publicerat i Camping | Märkt , , | 4 kommentarer

Påsksemester i corona-tider.

En liten påsksemester måste man ju få ha, trots corona, tänkte vi, och drog iväg med husbilen.

Första natten sov vi hemma utanför huset. Det funkade bra, men vi ville åka en liten vända också, även om det bara blev i vårt eget område. det finns fina platser här hemma också.

Vi for iväg till Krampen, ett område ca 4 mil hemifrån med flera fiskesjöar där det sätts i Regnbåge.

Jag har inga GPS-koordinater, men det ligger nordväst om Köping och söderom Riddarhyttan.

Det finns en speciell sjö för flugfiske, och flera andra sjöar där man kan välja typ av fiske lite mera fritt. Området drivs av Sveaskog. Du hittar en länk dit här: Sveaskog krampenfiske.

Det finns bra platser att stå på vid flera av sjöarna. På de flesta platser finns utedass och soptunnor. Det går att tömma husbilens toa vid Stora Krampensjön.

På flera platser finns eldstäder och bänkar. Ved tar man med sig själv, eller så plockar man pinnar i skogen.

Fiskekort är dyrt, 195 kr / person för ett dygn. Vi fiskade en hel dag utan att få fisk, och det blåste kallt, men vad gör det? Vi hade en liten brasa (om det inte hade blåst så hemskt hade den varit större) och grillade korv. Det var himla avkopplande att vara ute.

Olivia var så klart med. Hon ville mest ligga i sängen och ta det lugnt.

Innan vi åkte hem passade vi på att åka förbi vid Övre Hedtjärn och Sottjärn, för att sova en natt där. Det ligger inte riktigt i vår region, det ligger en bit in i Dalarna, strax norr om Ludvika.

Återigen har jag inga GPS:koordinater. Hedtjärn ligger i det inringade området. Mer info om det hittar du här: Grangärde fiske.

Skillnaden mellan Krampen och Hedtjärn är stor. I Krampen finns det många sjöar, och det står husvagns- och husbilsekipage lite överallt i skogarna. I Hedtjärn står alla samlade på två platser. Det finns gott om tallskog mellan alla platser, så det känns inte instängt.

En annan skillnad är att du måste köpa fiskekort för att få stå i Hedtjärn. Fiskekortet här kostar 120 kr / person och dygn. Man betalar kontant i en automat vid sjön, eller så gör man som vi gjorde, man ringer och säger att man är på väg, och får ett telefonnummer att swisha till.

Vid Hedtjärn finns det en servicestation med sopsortering, dass och toatömning.

Det finns ett par små vägar i Hedtjärn, som slutar i bra vändplaner. Längs vägarna finns fickor in i skogen där man kan stå med husbil.

Tallskogen runt sjön är väldigt fin och full med mossa.

Runt Hedtjärn finns flera bryggor, bänkar och några vindskydd. I Hedtjärn metar man med flöte eller bottenmete, eller använder drag. I Sottjärn precis bredvid är det bara tillåtet med flugfiske. Regnbåge sätts i båda tjärnarna.

Vi fick ingen fisk, men det blåste mindre och vi såg lite blå himmel.

Publicerat i Betraktelser, Camping, Fricamping | Lämna en kommentar