2018-04-03, dag 6. Berlin, Berlinmuren, och andra sevärdheter.

Ännu en dag i Berlin. Idag skulle vi se muren, så klart. Den delen som inte var målad med graffiti. Det fick bli i slutet av dagen, eftersom det var enklare att åka tunnelbana till Brandenburger Tor igen.

Vi fick för oss att vi skulle gå från Brandenburger Tor för att se på en stolpe med en guldängel på. Det såg inte ut att vara så långt att gå, men det var det, visade det sig. Drygt 2 kiometer, bara rakt fram, så att det skulle kännas ännu längre. Vi gick och gick och gick.

När man gick under Brandenburger Tor såg man ännu bättre hur stor porten verkligen är.

På vägen mot guldängeln hittade vi den här statyn, som står mitt i vägen. Der Rufer, heter den.

”I wander through the world and cry ‘Peace, peace, peace'” är ett citat som står ingraverat vid foten av statyn. Citatet kommer från en italiensk poet som hette Francesco Petrarch. Bronsstatyn är 3 meter hög och gjordes av Gerhard Marcks 1966.

Statyn beställdes 1989, bara några månader innan muren revs. Den står i västra Berlin och ropar mot muren och Brandenburger Tor. Ungefär sex månader efter att statyn placerades där föll muren.

Tänk vad jag lär mig av internet, det är därifrån jag får all fakta om det vi såg, nämligen.

Vi gick vidare och hittade den här statyn. Det visade sig när vi kom fram att den är en del av en sovjetisk minnesplats och krigskyrkogård.

Vi fortsatte den långa vägen fram mot guldängeln.

Nästan framme. Ängeln står mitt i en rondell.

Det gick tunnlar under vägen fram till ängeln, som tur var. Från den här vyn såg den väldigt stor ut.

Ängeln heter Siegessäule (segerkolonnen) och finns i stadsparken Tiergarten. Längst upp finns en utsiktsplats. Vi orkade inte gå upp dit, det var tillräckligt drygt att gå till platsen där den finns.

Sigessäule uppfördes 1864 som en kolonn och ett monument över Preussens seger i kriget mot Danmark 1864. Efter de preussiska segrarna i krigen mot Österrike 1866 och mot Frankrike 1870, segrar som ledde fram till Tysklands enande 1871, försågs kolonnen med den förgyllda skulpturen Viktoria.

Hela monumentet stod tidigare framför riksdagshuset, men när den nya rikshuvudstaden Germania skulle skapas på 1930-talet, flyttade man statyn till den plats där den står idag.

Efter andra världskriget hamnade statyn i Västberlin. Fransmännen ville riva den, men det hindrades av britter och amerikaner. Däremot fick fransmännen avlägsna en skylt som förkunnade tyskarnas seger över fransmännen.

Berlinarna kallar Siegessäule för Goldelse (Guld-Elsa).

Långt borta, närmare bestämt drygt 2 km, ligger Brandenburger Tor. När vi hade sett statyn hade vi hela vägen att gå tillbaka dit.

På vägen tillbaka mot Brandenburger Tor passerade vi den här statyn och dammen. Jag har ingen aning om vad det är för något, men vi konstaterade att det finns en massa minnesmärken och sevärdheter överallt i hela Berlin.

Nu var det dags att se muren igen, på en annan plats. Först hade vi en vätskepaus på Alexanderplatz. Det behövdes efter allt gående. Just det här var en uteservering på en bakgata, och där fick vi se en avigsida av Berlin. Under tiden vi drack vår öl, och det gick fortare än vanligt, kom det förbi flera stycken tiggare som ville ha pengar eller cigaretter. Det satt folk i tunnelbanetågen och sov också lite här och där. Det kanske är så i alla stora städer, jag vet inte. Här är vi ju bara vana vid våra tiggare utanför mataffären. Det är i och för sig lika illa och hemskt att folk ska behöva ha det så oavsett vart det är. Och där sitter vi och tar en pilsner i solen, liksom. Och åker tillbaka och sover i en 9 meter lång husbil med värme.

Det här stället på Alexanderplatz var inte öppet dagen innan, eftersom det var röd dag då. Här var det väldigt mycket liv och rörelse. Det fanns mat av olika slag, och dryck också så klart. På scenen spelades det någon form av tysk dansbandsmusik.

Det var inga problem att hitta toaletterna.

Ett par överförfriskade karlar från publiken hjälpte till att hålla stämningen på topp när bandet hade paus. När bandet spelade var det full fart på gubbarna.

När vi var klara med Alexanderplatz blev det dags för lite mer allvar igen. Muren på Bernauer Straße nästa.  Det var inte svårt att hitta den tunnelbanan från Alexanderplatz.

Här har man markerat med stolpar vart muren gick.

Den stora gräsmattan är en del av det ingenmansland som fanns på sidan om muren. Här fanns det minor en gång i tiden, för inte så länge sedan.

Det var en ganska bisarr känsla att se barnen springa och leka där muren tidigare hade stått. Här springer de längs stenplattor som markerar vart en av de många flykttunnlarna gick.

Muren stod som en barriär mellan Öst- och Västberlin mellan 13 augusti 1961 och 9 november 1989. Muren byggdes runt hela Västberlin av Östtyskland, för att stoppa den omfattande flykten av östtyska medborgare till väst. Man kallade muren för ”den antifascistiska skyddsvallen”, som skulle hålla fascismen borta från öst.

Från 1949 till 1961, innan muren byggdes, flydde ca 2,7 miljoner människor från öst till väst via Berlin. Västberlin var mer välbärgat, och arbetstillfällena fler. Många som bodde i Östberlin pendlade till Västberlin, och många flyttade dit.

När man går längs Bernauer Straße kan man se bilder och text på husväggarna som beskriver hur det såg ut när muren fanns.

En av de många flykttunnlarna.

Muren var dubbel och gick genom de centrala delarna av Berlin. Där fanns militära säkerhetsanordningar som diken, minor, vakttorn och bunkrar. Muren var 43.7 kilometer lång. Resterande 112.7 kilometer runt Västberlin utgjordes av dubbla och tredubbla taggtrådsstängsel med mellanliggande ingenmansland som kallades Todesstreifen, dödsremsor.

Östberlin var formellt den sovjetiska militära sektorn i Berlin, medan Västberlin bestod av franska, brittiska och amerikanska sektorer. Västberlin var en del av Västtyskland helt omgiven av östtyskt territorium.

På Bernauer Straße finns numera ett museum om muren, och delar av muren finns också bevarade. Större delen av muren revs under åren efter att den hade öppnats.

På natten mellan 12 och 13 augusti 1961 började muren byggas. Man gjorde vägarna mellan öst och väst opasserbara. Gränsövergångar stängdes, och fönster i byggnader vid gränsen murades igen. Senare revs byggnader nära muren, eftersom den östtyska regimen ville ha en öppen yta som var några hundra meter bred, för att lättare kunna bevaka gränsen.

Hela muren byggdes på östtyskt område. Det fanns några gränsövergångar, med väldigt noggranna regleringar av vilka som fick passera. Dessa regler bestämdes helt av öst. På västsidan fanns skyltar som talade om att ”ni lämnar nu den amerikanska/brittiska/franska sektorn”, även där muren spärrade all passage.

Här syns ett vakttorn och dubbla murar med ingenmansland mellan sig.

Många västberlinare led av att vara omringade av muren, och flyttade till Västtyskland. Det blev en stor brist på arbetskraft i Västberlin. Den västtyska regeringen försökte underlätta för folket i Västberlin för att få dem att stanna kvar. Man hade generösa öppettider för restauranger och barer, och man behövde inte göra värnplikt, bland annat.

Turister från Västtyskland fick besöka Östtyskland, men med restriktioner om vart de fick åka. Östtyskar fick inte passera gränsen, om de inte var idrottare eller chaufförer.

Efter att muren var färdigbyggd 1961 lyckades bara ca 5000 personer rymma till väst. Flera av dem var gränsvakter. Antalet dödsoffer vid flyktförsök varierar mellan 130 till drygt 200 personer, beroende på källa.

Under 1989 utbröt stora demonstrationer för demokrati. Den 9:e november började man tillåta privata besök i väst, som en följd av demonstrationerna. Man skulle vara tvungen att söka tillstånd först. Efter en kaotisk presskonferens, och rapporter i media där man utelämnade att man skulle behöva söka tillstånd för att få resa, började mängder av östberlinare att bege sig till muren och gränskontrollerna. Vakterna saknade direktiv och kunde inte nå politikerna eller sina militära chefer, som satt i krismöten om situationen. Vakterna blev påverkade av alla människor som strömmade fram mot muren, både från öst och väst. Den första gränsövergången som öppnades låg på Bornholmer Straße. Den öppnades av överstelöjtnant Harald Jäger kl 23.30. Något senare öppnades övriga gränspassager.

11 månader senare, 3 oktober 1990, upptogs forna Östtyskland som sex nya delrepubliker i Förbundsrepubliken Tyskland. Uppdelningen mellan öst och väst var borta.

Det var en väldigt underlig känsla att befinna sig vid muren, och att påminnas om alla hemskheter som människor kan ställa till med och utsätta varandra för. Det är bra att delar har bevarats för att ingen ska glömma vad som hänt och försöka göra något liknande igen. När man går där blir man både rörd och känner vördnad för de människor som drabbades. Både för de som kämpade för frihet, för de som försökte fly, och för de som stannade kvar.

Muren var egentligen inte så hög som jag trodde. Den var ändå tillräckligt hög för att man inte kan komma över den hur som helst. Lägg sedan till beväpnade vakter, minor och taggtråd, så… Tja, man kommer helt enkelt inte ut.

På tunnelbanan på väg tillbaka till ställplatsen.

Alldeles intill ställplatsen fanns en byggnad som jag såg från bilen, och den blev jag så klart nyfiken på. Enligt Google Maps heter den Flak Tower III Humboldthain. Det är en gammal luftvärnsbyggnad från 2:a världskriget. De användes av Luftwaffe som försvar mot de allierades flyg.

 

Det var en del trappor att gå i för att komma upp dit, men man fick en väldigt bra utsikt över Berlin.

Tornen användes även som skyddsrum av civilbefolkningen. Upp till 30.000 berlinare kunde tränga ihop sig i ett torn.

Någonstans i den röda ringen står våran husbil.

Det blev två dagar med mycket gående i Berlin. Både mellan sevärdheter och i trappor i tunnelbanan. Samtidigt som två heldagar känns som att det räcker, nu vill jag ha lugn och ro igen, så känns det inte tillräckligt. Det fanns så mycket mer som vi hade kunnat se på. Berlin var helt klart en sevärd stad full av upplevelser. Som stad tyckte jag att Amsterdam, som vi besökte förra året, var trevligare. Den var inte lika hård och betongaktig på något sätt.

 

 

Annonser
Publicerat i Camping, Sevärdheter, Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-04-02, dag 5. Berlin.

Sol! Äntligen!

Idag har vi irrat runt i Berlin. Det gick bra att få tag på biljett till tunnelbana och bussar. Det fanns ett resecentrum bara några hundra meter från ställplatsen. Där köpte vi en endagsbiljett som gällde inom Berlin för 7 €, efter instruktioner från damen på ställplatsen. Sedan gick vi ner i tunnelbanan och gav oss iväg. Det var krångligt och rörigt för oss som inte är vana vid storstäder, men vi kom ungefär dit vi skulle så småningom.

Först kom vi upp från tunnelbanan på gatan Unter den Linden. Därifrån såg vi Brandenburger Tor, så dit var det enkelt att hitta. Vi gick dit och tog några kort, för det bör man nog göra när man är i Berlin. Jag visste inte vad Brandenburger Tor egentligen är för byggnad, så där kom google till hjälp.

Porten är den enda återstående av 14 stadsportar i Berlins tullmur. Den byggdes 1788-91, och står vid Pariser Platz, som avslutar Unter den Linden. Vanligt folk fick bara använda de yttre genomfarterna.

Högst upp på porten finns en staty av koppar, som föreställer segergudinnan som kör en vagn dragen av fyra hästar.

Porten är 26 meter hög, 65 meter lång och 11 meter bred.

När nazisterna kom till makten 1933 använde de porten som en symbol för sin makt.

Porten stängdes 13 augusti 1961 i samband med att Berlinmuren byggdes. När Berlinmuren föll i november 1989 blev Brandenburger Tor symbolen för fred och enandet av staden. Den öppnades 22 december 1989.

Från Brandenburger Tor gick vi vidare till Checkpoint Charlie. Det tog ett tag att gå, för vi gick lite fel. Eller ganska mycket fel, egentligen. Med hjälp av Maps i telefonen hittade vi rätt till slut.

Checkpoint Charlie ligger mitt i en vägkorsning. På vänster sida finns KFC (Kentucky Fried Chicken) och på höger sida McDonalds.

Checkpoint Charlie var en av de mest kända gränsövergångarna mellan Öst- och Västberlin mellan 1945 och 1990. Den låg på gränsen mellan Berlins amerikanska och sovjetiska sektor.

På Freidrichstraße fanns själva kontrollpunkten. Det var bara anställda vid de allierades militärorganisationer eller deras ambassader, icke-tyska utlänningar och medarbetare vid representationen för Västtyskland och östtyska funktionärer som fick passera den. Vid ett tillfälle 1961 stod amerikanska och sovjetiska stridsvagnar med skarp ammunition mittemot varandra vid Checkpoint Charlie.

Flera flyktförsök från Östberlin ägde rum vid Checkpoint Charlie. Ett av de mest omtalade försöken att fly gjordes av Peter Fechter och Helmut Kulbeik. De försökte klättra över muren. Helmut klarade sig, men Peter blev skjuten. Inför ögonen på civila åskådare från väst, amerikanska soldater och östtyska gränsvakter förblödde han på den delen av befästningen som kallades för Todesstreifen, dödsremsan, som var ett tomt område längs muren. Folk från västsidan försökte kasta över förband och första hjälpen-kit för att rädda honom, men det var förgäves. Han dog efter en timme.

När vi hade sett Checkpoint Charlie hittade vi en tunnelbana som tog oss till Alexanderplatz. Där hittade vi ett trevligt ställe som serverade öl. Vi behövde en vätskepaus efter allt gående till Checkpoint Charlie och i tunnelbanan, så det passade bra.

Här har vi TV-tornet vid Alexanderplatz. Det kostade ca 200 kr att åka upp dit, men det var flera timmars kö, så vi struntade i det. Jag tog kort på några hus istället, innan vi hittade tunnelbanan till den målade delen av Berlinmuren.

Efter att ha åkt tunnelbana igen kom vi fram till den del av Berlinmuren som det har målats graffiti på. Den här delen kallas för East Side Gallery. På murens östra sida finns 160 målningar av olika konstnärer från hela världen. Målningarna gjordes i början av 1990-talet, och galleriet invigdes i september 1990.

Den här delen av muren är 1316 meter lång, och anses vara världens längsta galleri. Den har fått status som byggnadsminne.

Det fanns väldigt mycket att se och läsa längs muren. Mycket var skrämmande, men mycket ingav också en känsla av hopp. Man har förvandlat något fult till något fint.

Det såg väldigt underligt ut med en mur mitt i stan. På ena sidan var det hyreshus, på andra sidan var det gräs och floden Spree.

Här nådde jag ett av mina mål: att ta på Berlinmuren, för att få känna historien.

På andra sidan muren såg konstverken annorlunda ut.

Den fina bron över floden Spree. Här kunde man åka båt om man ville, eller ta en öl i pirat-restaurangen.

 

 

 

 

 

Publicerat i Sevärdheter | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-04-01, dag 4. Wohnmobil Oase i Berlin.

När vi vaknade imorse var det vitt på backen. Mera snö. Medan vi åt frukost slutade det snöa och himlen blev lite ljusare.

Vi körde mot Berlin och ställplatsen Wohnmobil Oase. Jag hade haft kontakt med dem via messenger kvällen innan, på tyska givetvis, eftersom den som svarade för dem då inte kunde skriva på engelska.

Ställplatsen skulle ligga ganska centralt i Berlin, hade vi hört, och det stämde. Det var inte så svårt att ta sig dit, trots mycket trafik. Vi skulle nog inte ha hittat utan GPS.

När vi kom dit strax före kl 12.00 var det slut på plats för stora bilar. Jag sa att jag hade skrivit på messenger kvällen innan, och då visade det sig att de hade en plats reserverad för oss. Härligt! Jag gillar egentligen inte att reservera plats, men det är nog så man måste göra, om man ska till en storstad.

Damen i den lilla receptionen pratade väldigt bra engelska. Trots regn och rusk kom hon med oss ut och visade vart vi skulle stå, hjälpte till att koppla in el, visade toatömning osv. Det var väldigt bra service.

När man kontaktade dem i förväg ville de veta hur lång bil man hade, Ju längre bil, desto längre plats fick man. Det var väldigt välorganiserat. Det fanns några platser som var riktigt långa, och några som var riktigt korta till folka-bussar och liknande. Man fick inte välja plats själv.

Vi fick mycket information om sevärdheter i Berlin, och en stadskarta där damen märkte ut vart alla sevärdheter låg. Vi fick även en karta över tunnelbanan och en genomgång av hur lokaltrafiken fungerade. Hon märkte även upp Gesundbrunnen på kartan, utifall vi kom vilse. Då var det den platsen vi skulle sikta på.

Runt ställplatsen fanns det massor av affärer, restauranger och snabbmatställen. Det var som ett centrum i centrum.

GPS: N 52°32’55.82” E 13°23’1.02”

Pris: Olika beroende på bilens storlek. 9 meter bil = 32 € / dygn. Vi blandade gasol och el till värmen, och vi gjorde av med 5 € el. Dessutom fick man betala deposition för nyckel till grinden in på området. Tillgång till servicehuset med dusch och toalett kostade 2 € / person och dygn. Allt kontant.

Det regnade och snöade hela dagen, så bilderna från ställplatsen kommer från nästa dag.

Själva platsen i sig var ganska tråkig. Underlaget var betong, grus eller gatsten. De flesta platserna var plana, men några lutade väldigt mycket. De hade gjort sitt bästa för att piffa upp med buskar och påskpynt.

Den här ställplatsen är inget för den som vill att det ska se ut som på en camping. Det är en mycket bra parkering med enklare standard på faciliteterna, och den är mycket bra om man vill se Berlin. det finns toatömning och spillvattentömning. Färskvatten kostar extra. Dusch finns i en liten barack. Ren och fräsch, men typisk barack.

På kvällen serverade de grillat kött med olika tillbehör i något som såg ut att vara en gammal industrilokal i änden av ställplatsen. Väldigt bra mat var det. Man fick välja mellan fläsk, nöt och lamm, eller alla tre. Välgrillat eller rosa. Det fanns stekt potatis och sallad också. Öl och vin serverade de i en liten bar. Det kostade under 200 kr för oss båda, med mat och två öl var.

Man fick alldeles lagom mycket mat på grillkvällen. Det var riktigt trevligt.

Lelle hade lite problem med sitt kött, som var väldigt rare, precis som han ville ha det. Det var ingen bra kombination ihop med plastbestick.

Festlokalen, innan det kom flera människor.

Lokalen hade några roliga konstverk på väggarna. Nere vid den högra gubbens fötter, syns delar av värmesystemet.

Baren, där man beställde både mat och dryck.

Publicerat i Camping, Ställplatser | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-03-31, dag 3. Tyskland, snöstorm och ställplats i Grabow.

Vädret var ok när vi vaknade på morgonen. Vi styrde vidare mot gränshandeln Scandinavian Park i Flensburg. Jag hade slut på rom nämligen.

Eftersom vi fortfarande inte visste vart vi skulle åka, Amsterdam eller Berlin, passade jag på att kolla vädret medan vi åkte. Det såg inte så bra ut åt något håll. Det kanske skulle bli bäst i Berlin efter några dagar, så vi bestämde oss för att åka däråt.

Det tog inte lång tid innan det började regna. Autobahn i regn är inte kul, allt vatten verkar bli kvar på vägen så sikten blir väldigt dålig.

Ju längre vi åkte, desto sämre blev vädret. Regnet övergick till snö och blåst. Vi bestämde oss för att söka nattläger någonstans, inte alltför långt från motorvägen. Jag hittade en ställplats i närheten i BordAtlas, min mest värdefulla bok när det gäller ställplatser, särskilt i Tyskland.

Vi hamnade på en ställplats i hamnen i Grabow, drygt två timmar från Berlin. Det såg lite tråkigt ut, men om man bara vill invänta morgondagen och förhoppningsvis bättre väder så duger det.

GPS: N 53°16’41.94” E 11°33’38.70”

Pris/natt: 5 €, mynt i automat. El 1 € för 2 Kw

Vi åt en mycket enkel men god påskmiddag. Det blev lite provisoriskt av det vi hade i kylskåpet. Potatis hade vi inte köpt, vi hade burkpotatis, men det ville vi inte ha, så vi fick klara oss utan.

Det blev en trevlig middag ändå, medan vi väntade på att det skulle sluta snöa så att vi kunde gå och utforska byn.

Platserna på ställplatsen är bra uppmärkta. I regnväder ser allt grått och trist ut, men med lite sol, värme och gröna blad på träden skulle det säkert ha sett bättre ut. Enligt BordAtlas finns det 18 platser med el, och det såg ut att stämma.

Det lilla servicehuset var stängt och förbommat, men det gick att tömma toan.

Platserna ska vara 12 meter långa, men det stämmer inte. Vi fick inte riktigt plats med vår bil, men eftersom det bara var vi där så gjorde det inget att vi stack ut lite. Det var en väldigt lugn plats att sova på.

Platsen ligger precis vid floden Elde. Att gå därifrån till centrum av gamla stan tog ca 5 minuter.

När det blev uppehåll en stund skyndade vi oss att få på ytterkläder och gav oss ut på upptäcktsfärd. Vi tog sikte på kyrkan som vi såg från ställplatsen. I gamla städer brukar kyrkan ligga i centrum, tänkte vi. Vi hade helt rätt.

Vi hittade ett litet torg nära kyrkan. Det fanns en hel del små affärer och restauranger, men allt var stängt eftersom det var påskhelg. Den lilla staden var helt död. Det kändes lite underligt att vandra omkring där, nästan som att vi var de enda människorna som fanns kvar. Jag fick nästan lite skräckfilmskänsla, samtidigt som det faktiskt var väldigt vackert. Vädret passade på något vis stämningen i byn.

Jag var tvungen att läsa om byn när vi kom tillbaka till bilen. Grabow har ca 6000 invånare, och fick sina stadsrättigheter på 1200-talet. Det märktes att det var en gammal stad. Från 1300-talet tillhörde Grabow furstendömet Mecklenburg. 1846 anslöts Grabow till järnvägslinjen mellan Hamburg och Berlin, och några fabriker grundades, bland annat en läderfabrik och ett bryggeri.

Rådhuset var en av få byggnader som inte var bygd av rött tegel.

Många av byggnaderna i byn såg fallfärdiga ut. Det var nog därifrån jag fick den där skräckfilmskänslan. Det och att det inte fanns några andra människor där.

Under kvällen fick jag tag på de som driver ställplatsen Wohnmobil Oase i Berlin via messenger. Jag tror att de reserverade en plats åt oss. De skrev att vi skulle komma efter kl 11.00 i alla fall.

 

Publicerat i Camping, Ställplatser | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-03-30, dag 2. Danmark och ställplats i Middelfart.

Idag tog vi oss in i Danmark, över Öresundsbron. Det blåste mycket, men det gick bra att köra över bron ändå. Vi fick ta det lite lugnt bara.

I Tuelsø stannade vi och köpte smørrebrød. Tre stycken för 99 kr. Dyrt men gott. Det passar oss att köpa tre, eftersom jag oftast bara orkar äta en, och Lelle två.

Vi siktade på en ställplats i Middelfart, nära Lilla Bält. Vi har varit där förut, och det känns lite trist att åka tillbaka till samma plats flera gånger, men ibland är det skönt att bara åka någonstans där man vet hur allt ser ut och funkar. På våren är ställplatsen i Middelfarts marina ett bra alternativ, men på sommaren brukar den vara full.

GPS: N 55°29’33.33” E 9°43’51.77”

Pris: 180 Dkr

Man betalar allt själv i en automat. Där väljer man om man har husbil eller båt, om man vill ha tillgång till servicehus osv. Dusch och sådant kostar extra. Det är gratis att tömma grå- och svartvatten åtminstone. Vill man ha el köper man ett extra kort för det i en liten restaurang bredvid. Elen är väldigt dyr, man betalar per kilowattimme. Vi köpte ett kort för 60 Dkr. Kortet var laddat med el för 20 Dkr. Det räckte inte så länge.

Platserna är tillräckligt långa för 9 meter bil. Man står på asfalt med en liten gräsmatta utanför. Platserna är avdelade med häckar så man ser precis hur man ska stå. Mycket bra. På så vis behöver man inte irritera sig på grannar som trängs eller breder ut sig. Det finns några extra platser på grus, men där var det fullt av båtar fortfarande.

De flesta hade inte hunnit lägga i sina båtar än. Man campar fint precis bredvid den lilla marinan.

Det finns flera uteserveringar i hamnen. Alla utom en var stängda när vi var där. På sommaren brukar det vara mycket liv och rörelse.

Den lilla hamnkrogen såg ut att vara stängd, men det visade sig att den var öppen. Där finns det enklare mat, glass och dryck.

När vi ändå gick förbi hamnkrogen, och såg att den var öppen, gick vi in och beställde varsin stor öl. I Danmark vet de hur en stor öl ska se ut. Det tog en stund att dricka ur den.

När ölen var urdrucken blev det dags att reparera kökskranen i bilen. Lelle kollade om den som satt där gick att laga, men det var omöjligt. Det var tur att vi hade köpt med oss en ny innan vi åkte hemifrån. För att komma åt att byta kran fick han montera bort hela diskhon och lite annat.

När bilen var lagad och vattnet fungerade, gick vi tillbaka till hamnkrogen och åt. Grillade kycklingklubbor till mig och indisk chilibiff till Lelle. Ägarna är indier så de har lite annorlunda saker där. Maten är bättre än den ser ut att vara på bild, och det är inte så farligt dyrt heller. Mat och varsin stor öl (0.75 l) kostade 288 Dkr.

Utomhus blåste det kallt som 17, men det var riktigt trevligt och varmt att sitta innanför fönstren i solen. Det kändes som att våren är på väg nu.

 

 

 

Publicerat i Camping, Ställplatser | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

2018-03-29, dag 1. Påsksemester, Hyltena.

Äntligen på väg igen!

Efter mycket krångel med bilen, har vi fått fart på den, tack vare mycket bra hjälp från husbilsfirman i Valskog. Värmepannan har varit trasig och blivit åtgärdad, sedan tvärdog bilen på en rastplats inte långt hemifrån. Det var bara att ringa bärgaren som kunde få fart på bilen med hjälp av en rejäl generator, tror jag att det var. Vi kunde köra hem till parkeringsplatsen i alla fall.

Vi fick hjälp att få igång bilen av folk från firman i Valskog, de körde den till sin verkstad  och konstaterade att en jordfläta vid bilbatteriet hade gått sönder, svetsat fast sig och kortslutit hela batteriet.

De bytte även kontakten på utsidan där man fäster elkabeln, eftersom den gick sönder när Lelles mammas lite senila granne körde över kabeln med sin snöslunga för ett tag sedan. Ja ja, nu funkar den igen. Förutom att vattenkranen i köket har frusit sönder. Vi har en ny kran med oss i packningen, tills vidare använder vi vatten från flaskor. Alltid är det något… Vi får se när Lelle får tid att byta kranen.

Nu är vi i alla fall på väg. Målet är lite oklart. Planen är att vi tar oss ner mot Flensburg eller Hamburg, sedan kollar vi vart vädret ser bäst ut. Berlin eller Amsterdam, det är frågan. Vänster eller höger?

Vi jobbade båda två, så vi kom iväg lite sent. Därför stannade vi och övernattade i Hyltena, söder om Jönköping. Det är inte världens finaste plats, men den duger att övernatta på. Man står nära E4 med utsikt över långtradarnas nattparkering. Priset är 125 kr/natt som betalas på Circle K-macken. 100 kr i deposition för nyckel till elskåp, men själva elen är gratis.

Det finns 9 platser på grus. Den enda servicen på platsen är el.

GPS: N 57°39’59.18” E 14°10’54.33”

Publicerat i Camping, Ställplatser | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Hemma

Igår kom vi hem. Det känns lika vemodigt och tomt som det brukar göra. Jag älskar ju livet ute på vägarna. Visst blir man trött ibland, allt är inte frid och fröjd hela tiden, men i efterhand så är resan alltid värdefull. Man lär sig så mycket, och man får så många nya erfarenheter. Dessutom är det alltid trevligt att hitta de där extra fina vyerna eller byarna med Biergarten och värdshus.

Årets resa blev lite omtumlande. Efter att ha varit i Bernkastel-Kues i Moseldalen och köpt nya sandaler och hamnat på en vinfest, for vi ner till Provence i södra Frankrike, där vi ville se Gorges du Verdon, Europas största canyon, men hamnade i stället mitt i en skogsbrand. Det brann 500 meter från vägen. Starka mistralvindar och brist på regn gjorde branden svårsläckt. Det var bara att åka därifrån, fortast möjligt.

Nästa mål, att bada i Medelhavet, klarade vi av strax söder om Barcelona.

På väg norrut igen, genom Frankrike, fick vi punktering. Det blev ett litet äventyr, eftersom ingen av oss pratar franska. Tur i oturen var att vi befann oss på en parkering utanför en affär, och hörde när sista luften pös ut ur däcket. Ingen större skada skedd, alltså, och däcket lagades på plats.

Ett annat mål var att åka båt på Donau till Weltenburger kloster. Det gjorde vi också, och det var lika trevligt som för några år sedan. På väg därifrån gick kopplingen sönder. Det var lite lättare att hantera, åtminstone i början, eftersom jag pratar tyska hjälpligt. Vi blev stående i fem dygn, och hann utforska den vackra lilla byn Rothenburg ob der Tauber ordentligt. Det är en riktig turistby med butiker och Biergartens överallt, men det blev ändå långtråkigt på slutet. Det värsta var att vänta och att inte veta när de skulle ringa från verkstan. För första gången bodde vi på hotell på en semester.

Vårt ofrivilliga stopp i Rothenburg (där vi hade tänkt stanna en dag bara) gjorde att resten av semestern bestod av frukost, bilåkande, bensträck, mer bilåkande, mat och sömn, för att vila upp oss inför nästa dags bilåkande. Från södra Tyskland och hem på 3 dagar.

Bilen är numera utrustad med ett reparerat framhjul, en helt ny koppling, och ett litet gökur. Och jag längtar ut på vägarna igen.

Bloggen kommer att uppdateras i dagboksform, precis som vanligt. Den som vill läsa i tur och ordning, måste alltså börja nerifrån.

Publicerat i Betraktelser, Camping | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar